skydd det första ångbåten anlände, hvarjemte han befallde tvenne polistjenstemän att oförtöfvadt begifvå sig å väg till nämde stad. Vid framkomsten funno de att Susanna Evans, i följd af telegrafdepeschen, hade blifvit tagen i beskydd af polisen; men köpplerskan, en belgiska, som tycktes stå på en förtrolig fot med de hamburgska polismyndigheterna, uppbjöd allt för att fasthålla sitt rof och beskyllde fickan att hafva frånstulit henne 5 . Engelsmännen segrade dock och fingo Susanna Evans tillbaka, sedan denna likväl först måst uthärda en oförskämd behandling af en i kopplerskans tjenst anställd 1äkare, som skulle undersöka de unga flickorna. Det uppdagades vid detta tillfälle, att trafiken med import af flickor till Hamburg drefs i stor skala, och att der varande polismyndigheter starkt sågo genom fingren med de skandaler som härflyta från detta oskick. Man vände sig till engelske gesandten, öfverste Hodges, som förklarade att han mer än gerna ville göra hvad i hans makt stod, för att mot denna skamlösa koppleri-liga åtminstone skydda sina landsmaninnor, men tillade att ban ingenting förmådde uträtta mot hamburgerpolisen, såframt icke utrikesministern, lord Clarendon, ville göra fristatens styrelse en allvarlig föreställning. Den 19 Mars fick sir Carden besök af Susanna jemte hennes föräldrar, hvilka under tårar tackade honom för den kraftiga hjelp, hvarigenom han räddat deras dotter från vanäran. Sir Carden gaf de båda nämde polistjenstemännen välförtjenta loford för deras raskhet och skicklighet samt uttalade den förhoppning att engelska regeringen skulle träffa tjenliga mått och steg beträffande hamburgska styrelsen, som kunde tillåta sådana upprörande skändligheter att ostraffadt få passera, — Långvarigt sängliggande. I England har nyligen aflidit en af de mest excentriska menniskor, som någonsin lefvat: en person, som fullkomligt frisk låde sig till sängs och förblef der qvarliggande i 49 rs tid, allt under fortfarande helsa och oförminskad aptit. Hans namn var William Sharp, och han hade sin bostad i Keaghley. Han var son af en farmer, och ända från sin barndom hade han aldrig visat någon benägenhet för arbete. Det var vid 30 års ålder som han intog sängen, hvilken han ej lemnade förrän vid sin död. Man känner ej rätt orsaken till denna utomordentliga id6. Förnämsta skälet tyckes ha varit ett missöde i äktenskapsväg. På sin bröllopsdag hade han länge förgäfves väntat på sin brud. Hon uteblefhelt och hållet, emedan hennes far ihärdigt vägrat gifva sitt samtycke till det föreslagna giftermålet. Denna händelse och måhända äfven andra verkade djupt på ett i sig sjelft inskränkt förstånd. Mannen inneslöt sig i en kammare, ungefär 9 fot i fyrkant, och tillbringade der hela sitt lif i sin säng. Vid hans död hade fönstret ej varit öpp-. nadt på wettioåtta år. Under hela denna långa tidrymd har han aldrig varit allvarsamt sjuk. Ehuru hunnen till en ålder af 79 år, hade hans kropp bibehållit sig fullkomligt. Det blef ett tillopp af nyfikna från alla håll för att se denna utomordentliga varelse; men då en främmande inträdde, dolde han genast hufvudet under täcket. Omkring en vecka före sin död började han aftyna, men det var ej förr än dagen förut som man började hysa farhågor för sjukdomens utgång. — Teologiskt bevisningssått. Vid en teologisk disputation afbröt den ena parten af de stridande sin motpart beständigt med en mängd bibelspråk, hvilka han likväl icke använde med hänsigt till deras inre mening och sammanhang, utan sammanställde dem utan allt afseende på annat än bokstafven. Då han, oaktadt alla motpartens erinrinfar om det oförnuftiga i hans sätt att bevisa med ibeln sina påståenden, icke afstod derifran, yttrade denne: Om man så der kan och får argumentera, vill jag ur Bibeln bevisa dig att det är din ovilkorliga skyldighet att genast gå och hänga dig.. På tillfrågan, huru det kunde låta sig göra, svarade denne med att först citera Math. 27: 5. Judas gick bort och hängde sig sjelfs, och omedelbart derefter Luc. 10: 37. Gack och gör du sammaledes!