Aftonbladet – 4 april 1856, sida 2

rande röst och sänkt blick, utan med högburet hufvud och djerf hållning. Den unga flickan hade med ett fasaväckande lugn kringvridit en dolk i Esperances, hjerta och han hade ansett det för feghet, om han ej med ett kraftfullt hugg besvarat detta anfall utan medlidande. Crillon hade satt hämdvapnet i hans hand, och han -beslöt att utan förskoning begagna det. Den unge mannen steg upp från sin knäböjande ställning, hotande åskmoln hade sammandragit sig öfver hans panna, och han kastade en föraktlig blick på denna qvinna, för hvilken han endast några dagar förut med hänryckning skulle offrat sitt lif. Men, min fröken, sade han med stadig röst, jag tycker ej att ni handlar klokt uti I att låta er familj söka er en make., Henriette betraktade honom förvånad. En man har anspråk, fortfor han, en man är ingen älskare, som med berusning lå ter sätta en bindel för sina ögon... han blundar ej för de fel, hvilka kasta en skugga öfver hans namn. Den unga flickan lyssnade uppmärksamt till hans ord, och han såg att hon ej visste om hon skulle vredgas eller förvånas. En man, fortsatte Esperance; skall fordra räkenskap af er för ert förflutna lif, och hvarje handling deruti torde uppmana honom till strängare frågor och noggrannare efterforskningar. Jag t:or ej att dessa efterforskningar nå gonsin skola Jända till min vanäran, svarade grefvens af Auvergne syster, bleknande, ni är en hederlig ung man... jag anser er åtminstone för det... och jag är öfvertygad om, att ni aldrig skall vilja skada mig... Min hemlighet är således i säkert förvar hos er, eller hur?... Om jag misstager mig... om jag i er måste se en fiende ... Nå väl,