Aftonbladet – 4 april 1856, sida 1

liga drag skildrat den höga ynnest hvari han stod hos Henrik IV, började han att omtala den brist, hvilken herrskade hos rojalisterna, och huru litet indrägtig konungens vänskap var. Grefven af Auvergne hade godt hufvud och en ovanlig lätthet att uttrycka sig. Han förstod att smickra hvars och ens svagheter, och han visste att hans sak var vunnen så snart han fått sina åhörare att skratta. Madame dEntragues gjorde sin man ett tecken, och den värde stjuffadren erbjöd genast sin höge gäst på det mest förbindliga sätt tvåhundra pistoler. Grefven tog emot som en prins, herr dEntragues suckade som en procentare, och Marie Touchet afskedade som en drottning betjenter och pager, på det att man fullkomligt ostördt skulle kunna tala med hvarandra. Grefven af Auvergne, uti hvars hjerna vinet kokade, begynte ånyo att beskritva det intryck Henriette gjordt på konungen. Markis dEstråes blonda dotter uppoffrades i få ord för dEntragues svartögda barn, och Margareta af Navarra var redan glömd både af nationen och sin gemål. För Carl IX:s son fanns det ej längre något tvifvel; den förste hvilken inträdde på slottet skulle ganska säkert vara Henrik IV, som i n hög person kom för att hos Henriettes föräldrar snhålla om hennes hand, och den dagen, då Marie Touchets älskling som drottning skulle göra sitt intåg i Paris, var ej långt borta. En knapp halftimma hade förflutit under denna ljufva förtrolighet, då hastigt madame dEntragues, som med hänförelse sög giftet från förförarens läppar, på en gång stördes af ett lätt buller bakom glasdörren. Marie Touchet tittade dit; grefven och dEntragues hörde ingenting; de förenade sina glas och drucko deras kungliga frändes skål,