Aftonbladet – 3 april 1856, sida 3

NVYRIeD MVEBES SURTE MAMA PVAIDAGIMMIGE TIS TIG aHIA samt derifrån till fru Ahlborn och domstolen, hörts om dessa omständigheter. Johanssons begäran att mot borgen komma på fri fot afslegs. ss BLANDADE ÄMNEN. Poitevins helieplastik. Bland de många förfaranden, som uttänkts till fotografiers mångfaldigande genom tryck — ett för konst, slöjd och vetenskap lika vigtigt och till sina följder oberäkneligt problem — synes det af A. Poitevin nyligen uppfunna, som han gifvit namn af helioplastik, vara det enklaste, minst kostsamma och lättast användbara, äfven för dilettanter. Det grundar sig på det rönet att lim, som förenats med något chromsyradt salt, förändras af solljuset på sådant sätt, att det icke mer uppsväller i vatten. För att med ledning af detta rön förvandla en fotografi till ett kopparstick, eller ett träsnitt, eller genom öfvertryck till ett stentryck, öfverdrages en spegelglasskifva med en limlösning, mer eller mindre tjock i förhållande till den åsyftade gravyrens djup eller det tillämnade träsnittets höjd, och lemnas att torka. Efter torkningen doppas skifvan i en koncentrerad lösning af något chromsyradt salt; det tjenligaste är äfven det billigaste, nemligen rödt chromsalt (tvefaldt chromsyradt kali). Doppningen varar några minuter, och måste ske i mörkt eller i ett blott af svagt lampsken upplyst rum; skifvan sköljes genast derefter i kallt vatten och lemnas sedan att torka i mörker. Efter torkningen är den färdig att begagnas. Man kan antingen betäcka den med ett på tunnt papper taget aftryck, eller en på sådant papper befintlig skrift, och kopiera aftrycket eller skriften blott medelst solljusets direkta inverkan, eller ock insätta glasskifvan i en camera obscura, till omedelbart upptagande af orörliga urbilder, t. ex. af förstorade aftryck och skrifter, eller af målningar, plastiska föremål, byggnader, naturhistoriska och anatomiska mumier m. m. Eller ock kan man medelst solljusets direkta inverkan på limhinnan reproducera en redan färdig och på vanligt sätt upptagen ljusbild. När limytan blifvit på ena eller andra sättet förändrad af ljuset, doppas den i kallt vatten och qvarlemnas deri, uti mörkt rum. Limmet insuger då vatten och sväller upp; men endast der ljusets verkan varit hindrad; de ställen deremot, som åtkommits af ljuset, fuktas knappt och uppsvälla icke. Man får sålunda ljusintrycket efterbildadt i upphöjdt eller fördjupadt skick. Häraf har benämningen helioplastik blifvit härledd. Beredningen kan förändras antingen så, att den endast stelnade, men ännu ej torkade limhinnan doppas i chromsaltlösningen, eller ock så, att den ännu varma limlösningen blandas med en varm chromsaltlösning, och blandningen anbringas på glaset, till torkning i mörkt rum. Begge dessa olikheter i behandlingen medgifva större skyndsamhet, emedan tiden för den första torkningen insparas; men resultatet är icke lika säkert, så framt operatorn icke besitter mycken öfning. För att af den återuppblötta limhinnan erhålla en kopia till aftryckning, doppas den i en lösning af jernvitriol, afsköljes åter och öfvergjutes med fin gipsvälling, samt ofvanpå denna med tjock gipsgröt, som kan bestå af gröfre gips. Den stelnade gipsen lossnar lätt, och man kan af samma limhinna få flera goda gipsafgjutningar, om man blott iakttager att efter hvar afformning behandla limytan på nytt med jernvitriol. Gipsformarne tjena sedan till matriser, antingen för stereotyper medelst af klatschning, eller för koppartrycksplåtar medelst galvanoplastik. En omedelbart på limhinnan upptagen ljusbild, äfvensom en på limbinnan kopierad positiv ljusbild, tjenar till frambringande af en stereotyp för boktryckpress; en på limhinnån kopierad negativ ljusbild tjenar till frambringande af en kopparplåt till koppartryck; och så väl de i boktryckpressen som i kopparpressen tagna aftryeken kunna reproduceras genom stentryck. För att på en gång kunna öfverskåda det i fjerran ändå omälliga fält, som öppnar sig genom detta enkla och snart sagdt för hvar resande, hvar papperstrycks-, tygtrycksoch tapetfabrikant lika lätt som för artisten åtkomliga efterbildningsmedel af naturoch konstföremål, af lefvande eller liflösa urbilder, valda eller grupperade efter behag, bör ej heller glömmas en annan utveckling af ljusmålningskonsten, hvarpå man vid verldsexpositionen i Paris sistl. sommar såg högst märkvärdiga prof, nemligen Ljusbilder i naturlig och i kolossal storlek. Bland den franska verldsexpositionens fotografiska prof förekommo ej allenast porträtter i naturlig storlek, utan äfven en mängd mikroskopiska mnaturföremål i stora och utan mikroskop lätt åskådliga bilder, d. v. s. i sjelfva verket kolossalt efterbildade. Man fick äfven veta huru dessa förstorade ljusmålningar tillkommit. Urbilderna voro först fotografierade på glasskifvor, öfverdragna med en blandning af ägghvita och chloroform, som ger de finaste ljusbilder. Efter nödiga förberedelser hade dessa ljusbilder blifvit insatta i ett solarmikroskop eller ett hydroxygenmikroskop och återkastade på en slät gipsvägg, i ofantligt förstorad skala, samt efter detta kolossala mönster upptagits ånyo, på en likasom den förra beredd glasskifva, hvilken tjenat till medel för de exponerade fotografiernas frambringande Då den ursprungliga ljusbilden är trogen i sina minsta detaljer, äfven dem som undfalla den med vanliga förstoringsglas skärpta synförmågan, så blir äfven den kolossala hydroxygenbilden också fullkomligt trogen, och medgifver kopierandet deraf i lagom förstoring för planchverk. Medelst Poitevins helioplastik kunna sådana verk nu frambringas i boktryck, nästan utan allt artistiskt biträde. — fn mystisk häsdelse. Sedan några dagar herrskar i det eljest så stilla och af fredliga räntetagare bebodda qvarteret Ile S:t Louis i Paris den sta uppståndelse med anledning af en sällsam tilldragelse som ännu är höljd i djupt mörker. Ect gammalt vid kajen beläget hotel hade under en lång sträcka af år stått obebodt. Man visste blott att det tillhörde en f. d. specerihandlare vid Rue des Lombards, som köpt det af en gammal greflig familj och uthyrt det till en viss Bernhardi, som likväl endast för en kort tid bebott det och sedan öfverlemnat det åt en tjenares tillsyn. Denne, som förde ett mycket tyst och indraget lif och ej umgicks med någon, var redan inemot 70 år gammal och var känd under namnet den gamle Antonio, Den gamle mannen hade för sed att sjelf göra sina uppköp. Så länge han bebodde det gamla hotellet hade han endast mottagit besök af sin tvätterska. Han insläppte henne dock ej i det inre af hotellet, utan mottog henne i sin vid ingången belägna kammare. Under de sista åtta dagarne såg man emellertid ej till den gamle, som eljest vanligen gick ut om morgnarne f Detta väckte uppmärksamhet, och då flera af qvarterets invånare, som ? på, ej blefvo. insläppta och dödsstillhet tycka i hela huset, underrättade man derom rien, som lät med våld öppna husporf 1