Aftonbladet – 3 april 1856, sida 2

slagtingar till namde fru VWedberg, den tredje af stadens drätselkommission på grund af naborätt. Staden eger nemligen den smala remsa, som skiljer den Geyerska egendomen från Riddarholmskanalen. — Förliden måndag gaf den nu afgående direktören för Kongl. Maj:s spektakler frih. Bonde en afskedssoirå för Kongl. teaterns personal, till hvilken äfven åtskilliga andra konstnärer samt litteratörer m. fl. blifvit inbjudna. Festen egde rum i den stora våningen i operahuset och utmärkte sig för en synnerlig prakt i arrangementerna. Sin förnämsta märkvärdighet hemtade den dock från det tal, hvarmed frih. Bonde ledsagade skålen för H. M. Konungen och hvari han aflade ett slags reiogörelse för sin förvaltning af teaterns angelägenheter. Sedan nemligen friherrnien sk -:l egnat en särskilt afskedshelsning till teaterns artister och öfriga personal, hvilken skål af premieraktören Svensson på de öfrigas vägnar besvarades, tog frih. Bonde åter till ordet och höll ofvan antydda tal, hvaraf vi här nedan efter Dagbladet meddela en sammanfattning. Han anhöll att få aflägga en kort redogörelse för sin förvaltning af kongl. teatern, äfven ur en allmännare synpunkt. Hr friherren ville göra detta med den odiplomatiska öppenhet, som man någon gång förebrått honom, men som, han kunde icke hjelpa det, tillhörde hans karakter. Sanningens språk vore alltid odiplomatiskt och frih. hade sammanvuxit med den öfvertygelsen, att det endast vore genom sanning och ärlighet, som något verkligt nyttigt och godt här i verlden uträttades. Han tvekade således ej att åt sanningen uppoffra sin lilla egenkärlek. Han ville derföre öppet erkänna, att han icke ansett eller ansåge sig tillräckligt ega de estetiska och litterära studier, som erfordrades för att i dessa hänseenden sköta en teater med så vidsträckta anspråk som den kongliga; men han, som andra teaterdirektörer, hade hoppats att finna någon litteratör, hvilken kunnat ersätta hvad som brast hos honom sjelf och som kunde blifva ett slags kapellmästare för seen, som ordnade och ledde arbetena, en Franz Dingelstedt, en Ludvig Tieck! Frih. hade förgäfves sökt att här finna en sådan; men det vore ej heller lätt, emedan dertill erfordrades icke blott att kunna öfversätta en pjes eller korrigera en öfversättning, utan vidsträckt beläsenhet, omd5me öfver ett styckes litterära, estetiska och dramatiska värde, öfver dess uppsättning på seenen, utdelningen och inöfningen af rollerna, samspelet och harmonien i det hela. Frih. hade likväl lyckats öfvertala en person, fostrad vid teatern och väl bekant med dess arbeten, att öfvertaga en del af denna befattning. Det vore hr Kjellberg, hvars oförtröttade nit och skicklighet såsom kongl teaterns intendent, frih. villigt och tacksamt erkände. Frih. beklagade emellertid, att den dramatiska scenen under hans styrelse ieke varit vårdad så, som frih. önskat och sjelf insett den böra vara. Men i detta hänseende vore kanske äfven anspråken nu stegrade, i anseende till den i senare åren uppstådda täflan med flera enskilda: teatrar i hufvudstaden. Fril. hade dock icke någon yrkesafund. Han vore frihandlare i detta, som i andra fall, då han trodde stt täflan vore lika nyttig — ja nödvändig för konsten som för handeln. Deremot hade frih. egnat mera omsorg åt den lyriska scenen, åt operan. Den kongl. teatern -egde ensamt de financiella och artistiska resurser, som härvid voro oumbärliga. Frih. hade också här haft fördelen att understödjas af en kapellmästare, hr Foroni, hvars förtjenster frih. alltid skulle värdera. Man har sagt att frih. slösat alltför mycket penningar på dekorationer och i öfrigt på en mera lysande uppsättning af operan. Det är sannt, men han frågade om det varit orätt att gifva arbete och uppmuntran åt en talang sådan som hr Robergs. Hade det varit patriotiskt af mig att låta denna pensel hvilaf — Frih. hade äfven önskat, att sedan Sverge allt mer och mer besökes af utlänningar och, som han hoppades, allt mer och mer närmade sig det öfriga civiliserade Europa, äfven teatern i dess hufvudstad skulle blifva europeisk. Man hade klandrat frib. för det att han skulle hafva sökt pressens understöd. Detta hade likväl icke skett genom annat än lofliga medel, och icke för att muta någons öfvertygelse. Han hade endast beredt litteratörer och publicister tillfälle att, utan alltför dryg utgift för sig och sina familjer, oftare besöka kongl. teatern och följa den med en jemnare uppmärksamhet. Om detta vore ett fel, delade frih. det med alla teaterstyrelsar i det bildade Europa. Kritiken vore för konsten hvad den fria pressen är för statslifvet och friheten. Frih. älskar och aktar pressen, äfven då den klandrar, endast den icke afviker från sanningen. Sjelfva klandret är alltid bättre än tystnaden, derpå har man nyligen haft exempel i Wien; och frib. erinrade här om Chateaubriands ord: Ce west pas la presse qui bouleverse les socidtis, cest le silence qui les tue (det är icke tryckfriheten som störtar samhällena, det är tystnaden som dödar dem). — Man hade klandrat frih. för det han utdelat fribiljetter äfven till andra än publicister; :,ja, det har jag gjort, men icke utan beräkning. När jag tillträdde min förvaltning var huset ofta glest besatt. Detta var icke blott en förlust för kassan, utan det var äfven nedslående för artisterna att spela för tomma väggar. Jag beslöt då att skaffa folk, kosta hvad det ville, och man såg derefter allt fler och fler fulla hus; teatern och dess produktioner blefvo allt mer och mer omtalade i det allmänna, och utdelningen af fribiljetter kunde slutligen inskränkas; ja, resultatet af recetten hade varit så fördelaktigt, att den icke något år under teaterns 70-åriga tillvarelse lemnai en större bruttobehållning än under frih:s styrelse. Beklagligen hade ieke desto mindre kongl. teatern åsamkat sig en betydlig brist; men frih. hade ock haft tillfredsställelsen att på en motion af honom för sin efterträdare bereda ett ej ringa tillökadt anslag af rikets ständer. Han hade betydligt ökat teaterns förråder och materiel och låtit ordna dess bibliotek, lokaler för arbetena, maschinerier m. m. som komme hans efterträdare till godo; och han ville här offentligen tacka hr kammarherren Westerstrand och hr Dumrath för deras nitiska biträde i dessa hänseenden. Frih. redogjorde derefter för skälen, hvarföre Å han fördröjt sitt afskedstagande. Det var redan beslutadt i höstas, men han ville icke lemna sin plats på fartyget så länge stormen hotade. Nu hade en stiltje inträdt, och han ville då begagna tillfället att draga sig tillbaka. Teaterns läkare prof. Cederschiöld tackade derefter frih. Bonde i teaterns af honom hulpne fattiges namn, äfvensom öfverhofpredikanten Nordenson föreslog en tacksägelseskål för frin. Bonde för hans menniskoälskande och välvilliga bemötande mot alla. Festen slöts omkring kl. 1. Am AR MM FA te Fr DR KR Br Yt rt Jr tt äg DD TT (DO TT FE OR OLA 4 I Ad I OLOV OM I — OChristinehamn den 1 April. Tackjernspriset har blifvit för Persbergs om skutbord bko rår 11: 8 samt annat rdr 10. Stångjern bättre sorteringar till 19: 24 å 20 rdr bko. .Ståljern finner ej köpare. Plankor äro sålda till 18: 24 å 19: 24 utan vrakning. Många egendomsköp äro gjorda och en stor affär lär vara under görningen; (Enskilt korrespondens). — Enligt Times, har i ett nyligen hållet sammanträde af sundstullskonferensen det af oss förut omförmälda förslaget. för 35.000.000