Aftonbladet – 2 april 1856, sida 2

dom om statens författning och vana vid att sköta borgerliga värf, samt derjemite hans förtjenster i all mänt vetenskapligt (icke teologiskt) ocH litterärt hänseende. Då män så vänder upp och ned på förhållandena, undergräfver den sanna grunden för pre? sternas representationsrätt, ej uppfattar det skönaste och sannaste utaf en biskops åligganden; så har man verksamt bidragit till att tillintetgöra hvad mån vill upprätthålla. Att vid biskopsutnämningar statsintresset sättes i första rummet, torde ej någonsin tillförene så skarpt framträdt i dagen, som vid sista erkebiskopsutnämningen. Det måste rättvist erkännas, att valförrättningen inom erkestiftet hedrade detta stifts presterskap. De personer, som af dem sattes. på förslag, hade icke förvärfvat sig något anseende för skicklighet i statsmannavärf, utan under flerårig styrelse af erkestiftet hade de tillvunnit sig dess förtroende och kärlek. Regeringen utnämde nu en person, som af erkestiftet icke erhållit förslågsrum (ett förhållande, som vid annan biskopsutnämning ej kan komma i fråga); och regeringen ådagalade således genom denna utnämning, att den icke anser det vara en väsentlig egenskap hos en biskop att han är känd af stiftets presterskap och eger dess förtroende (utan hvilket förtroende, detta personliga, som vi cfvan visat vara det förnämsta af en biskops kall, blir omöjligt); äfvensom regeringen genom utnämningen jemväl tydligen ådagalade, att den ibland :enbiskops egenskaper i främsta rummet afser: hans statsmannaförmåga. Vi tro oss härmed ej: sagt något förnärmande för den nyutnämde erkebiskopen; ty med all aktning för hans personlighet, torde man dock kunna säga, att Hans politiska karakter är det hos honom företrädesvis framstående. Till försvar för regeringens åtgärd har man anfört att, sedan den som egde . första förslagsrummet förklarat sig. ej vilja emottaga embetet, regeringen handlade enligt gällande författningar då den utnämde den som : dernäst hade förslagsrum. , Vi be strida visserligen ej heller att regeringen handlat formelt riktigt; men, i öfverensstämmelse med den uppfattning af vår gällande kyrkoförfattning, som vi här ofvan sökt: framlägga, tro: vi; att vid denna utnämning det ålegat. konungens rådgifvare att fästa Hans Maj:ts uppmärksamhet derpå, att han, handlande såsom kyrkans styresman, mera än eljest borde afse-författningens anda, icke bokstafven i ett särskilt fall; att han i en kyrklig fråga i första rummet borde afse kyrkans bästa, och att han derigenom ock, såsom en naturlig följd, befrämjade statens; att det i denna tid, mera än någonsin eljest, vore af vigt att ett af de största stiften erhölle en herde och styresman, till hvilken prester oeh folk. hade förtroende; att mindre vana vid eller kännedom om borgerliga värf, vore en sak af vida mindre betydenhet än att rycka en person ifrån ett stift, der han eger flertalets förtroende, till ett annat; der han är alldeles I okänd, och der, i bästa fall; många förvecklingar kunna uppstå innan han lyckats Bhäfda sig förtroende oeh anseende; att i allt fall, om man till erkebiskop utnämde den som egde stiftets förtroende och som vore .prydd-med de egenskaper som kyrkolagen förhämligast fordrar, då hade man gjort det bästa val för. kyrkan, hvilken här först borde afses; men ock medelbart derigenom bäst afsett staters sanna fördel. Wäktaren slutar sin artikel med följande, när man tager i betraktande hans i det hela konservativa ståndpunkt ochfogliga lynne, ytterst skarpa ord: Det skulle tyckas, att nu dragna slutsatser af erkebiskopsutnämningen varit så påtagliga och lysafram så tydligt,-att de måste inses af hvar och en, och att kyrkans målsmän, som säga sig ifra för upprätthållandet af svensk kyrkoförfattning, förskräckta öfver den bresch de sjelfva skjutit på denna författnings murar, måste vara botade utaf sin blindhet och framdeles ärna beträda en annan bana. Under denna förmodan hafva vi äfven dröjt och länge tvekat att uttala dessa. sorgliga sanningar. Men så synes dock ej förhålla sig, om man skall sätta tro till de rykten, som -hitkommit från Skåne rörande tillrustningarne till snart blifvande biskopsval derstädes. Skola äfven vid dessa stundande tvenne biskopsval svenska kyrkans sanna vänner smärtsamt erinras om de bekanta orden; Quos Deus perdere åc.? EAT a at rn Rn FR 0 RA — Hernösandsposten innehåller en genom flera: n:r. gående uppsats.om Aftonbladet, der iman med den frikostigaste hand påbördar vårt blad alla möjliga fula egenskaper, hätskhet och illvilja mot allt det upphöjda i samhället. inrotadt hat mot all styrelse, ett uppträdande mot. svenska folkets konung, hvartill näppeligen: något . motstycke i något annat land torde kunna uppletas; sträfvande att göra all regering omöjlig, eller, såsom artikelförfattaren helt naivt uttrycker. sig : Huru regeringen än må handla, så har densamma, efter Aftonbladets omdöme, nästan aldrig handlat rätt; ty när den handlat så, borde: den hafva handlat så, och när den handlat sålunda, borde den hafva handlat sålunda. (Sic!) Af Aftonbladets klander öfver regeringens hemlighetskrämeri, öfver erkebiskopsutnämningen och andra regeringsåtgärder tager sig den . värda norrländska tidningen anledning att förklara, att Aftonbladet står i-samband med den ultrarepublikanska propaganda, som arbetar: på det kristliga samhällets -undergräfvandep och att det sgenom misstroendets, hatets, afundens och andra onda lidelsers ingjutande i medborgarnes hjertan verka för en ihålig republikanism !I.. Det. der låter ju. helt annorlunda än de oupphörligt och i ändlöshet omtuggade argusiska predikningarne derom att Aftonbladet utträdt ur oppositionens leder, derför att det: vågar finna -dessa predikningar icke fullt så uppbyggliga, ofelbara och allenasaliggörande, som pressens gamle Mefistofeles sjelf behagar anse dem. Rn Våra insändare. 1. En Husegare hemställer om icke öfverståthållareembetets kungörelse, rörande upphuggande och :bortförande af all is:från Stockholms: gator, blifvit något för tidigt utfärdad och-om icke bestämmelserna i densamma skulle kunna återkallas eller modifieraås. 2: En gammal Målare fäster uppmärksamhet På den totala bristen på tjenliga ateliers i Stockholm, hvilken; förefaller. så mycket besynnerligare, som begäret att bygga år från år alltmera; tilltager och det icke kan vara obekant för hrr arkitekter, att konstnärerna härstädes äro i stor förlägenhet för att erhålla passande arbetsrum. Sjelfva akademien för de; fria konsterna har inger enda egenthg. målareatelier. , 3. En insändarinna, hörande till ett qvinligt yrke, som länge varit ringa aktadt, men dock är af stor vigt uttalar i varma ord sin tillfredsställelse öfver prof. Cederschiölds i Aftonbladet införda artikel om ;Barnmorskeväsendet,. Insånd. yttrar bland annat: Jag har ej kunnat motstä begäret att imina yrkeskamråters. namn tacka hr -professorn för denna uppsats. För tjugo år sedan lärde jag detta yrke och påminner mig änhu lifligt hvad hr professorns fader, den ädle öförgätlige mannen, yttrade om detta yrkes förbättring genom ett noggrannare val af elever. : Han yttrade ofta iden önskan, att. prestenkor och andra bildade fruntimmer borde lära detta makt-. påliggande och ansvarsfulla yrke, så att det derigenom kunde vinna det anseende det förtjenar.n