Aftonbladet – 2 april 1856, sida 2

nara, det iforra en gang på lo577z ar, aet sednare engång på 400. Likasom dubbelstjernorna erbjudit ett annars saknadt medel att med. säkerhet beräkna deras och således itminstone några s. k. fixstjernors afständifrån vår sol, så har man äfven kunnat beräkna åtskilligas massor och jemföra dem med-solens ; slutföljden har, tvärtemot den vanliga föreställningen, ledt derhän att de beräknade dubbelsolarne äro betydligt. mindre än vår sol. De afvikelser, som man genom sednare iakttagelser på en del: dubbelstjernor funnit ega rum, ifrån deras förut äfven efter iakttagelser härledda rörelser, har man lyckats tillfredsställande förklara genom samma förutsättning som Leverrier, så lyckligt använde till förklaring af dylika afvikelser hos Uranus, när han härledde dessa från tillvaron af en annan, ännu osedd planet, hvars plats för ett gifvet tidsmoment: han bestämde, och hvilken riktigt anträffades på denna plats — det var nemligen den nya stora planeten Neptunus. Genom antagandet af dylika kroppar, stående i sammanhang med de från beräkningarne afvikande dubbelstjernorna, har man funnit beräkningarne. fullkomligt sammanstämma med de successift obsörverade rörelserna hos dessa stjernor. Genom samma. slags hypotes förklaras äfven: tillfredsställande de rörelser man upptäckt hos Sirius; orsaken dertill kan antagas vara en mörk eller svagt lysände kropp, som, till följd af det ofantliga afståndet,-omöjligen kan komma att varseblifvas; men hvars inverkan på dennas aflägsna sol åstadkommer de rörelser man funnit henne ega. Struve har anmärkt att oms vintergatan tänkes klyfdmidtitu af en cirkel, så befinnas stjer norna tätare tillhopaträngda på ömse sidor om denna cirkel, och visa sig mer och mer glest ju aflägsnare de äro från densamma, och detta på ett så bestämdt vis, att: om man föreställer sig himlahvalfvet indeladt i lika stora bälten, päclika stora afstånd å ömse sidor om wvintergatair;så äro. stjernorna inom desymmetriska zonerna lika fördelade, så väl i afseende på antal som ljusstyrka. Han kommer härifrån till den äsigten, att hela den för. oss synliga stjernsamlingen utgöres af en mängd parallella hvarf eller lager, på ömse sidor om vintergatan, med hkförmig fördelning af stjernorna mom hvart symmetriskt hvarf, och att stjernornas; ljusstyrka kan anses som mått på deras afstånd, så att-de ljusare befinnas närmare, och tvärtom. Dubbelstjernornas banor äro äfven nära nog parallella med hvarandra och med vintergatans plan, -och likaså planetbanornas och zodiakalljusets pla inom vårt solsystem. Det sistnämda fortskrider, med solen såsom ledare; 1 vintergatans plan, och rörelsen är riktad på en puxkt af den linie, som förenar de två stjernorna z och 2 (af 2:a och 3:e storleken) i stjernbilden. Herkules och ligger Vs ograd ifrån den sisinämnda stjernan. Rörelsens hastighet är sådan, att solen förflyttar sig, jemte alla de himmelskroppar som bero af. henne, -hvart år halfannan gång så långt som jordens afstånd ifrån solen. Fyra små kometer, blott synliga genom tuber, visade sig under det förflutna året. Den första upptäcktes den 14 Januari, af Dien i Paris, den andra den 11 April, af Schweizer i Moskwa, den tredje den 31 Juni, af Donati i Florens och den -fjerde den 12 November, af Bruhn i Berlin. Fyra nya småplaneter, tillhörande den emellan Mars och Jupiter: befintliga asteroidzonen, upptäcktes äfven förlidet år; den första — den 34:de i ordningen — fanns den 6 April af Chacornac och har fått namnet Circe, den ;har 4 år 3 månader och 29 dagar i omloppstid, och 37 millioner mils medelafstånd ifrån solen. Den andra, benämd Leukothea, upptäcktes den 29 April, af Luther; medelafståndet är 401, millioner mil och omloppstiden 4 år, 11 månader och 5 dagar. Två upptäcktes på.samma dag, den 5 Oktober, den ena af Goldschmidt och. den andra af Luther; den förra fick namnet Atalanta, har 3 år, 11 månader och 8 dagar i omloppstid och befinner sig på ett medelafstånd af 34 millioner mil ifrån solen; den senare, hvars medelafstånd är 38 millionermil, har-4 år, 5 månader och 8 dagar i omloppstid och nämndes Fides. Ännu. en småplanet, den 38:de i ordningen bland asteroiderna, är upptäckt d. 12 sistlidne Januari af Chacornac; grunderna för beräkningen af hans bana hafva likväl icke ännu hunnit bestämmas. Då alla de -hittills upptäckta småplaneternas banor ligga nära hvarandra; så-har det varit intressant att undersöka det minsta afstånd, hvarpå dessa planeter skulle kunna komma sinsemellan; genom kombination mellan två och två ha dessa afstånd funnits våra minst en tiondedel af jordbanans radie. Närmast: hvarandra kunna likväl, Astreo och Hygiea komma; nemligen på en sjutusendel af jordbanans radie. Frågan, huruvida jordens massa kan anses oföränderlig, har besvarats jakande af Lindenau, som undersökt alla ;de omständigheter, hvilka härvid kunna inverka. Härigenom har han likväl icke funnit den astronomiska betänkligheten med hänseende till lokala inflytelser på tyngdens riktmng ndanröjd. Genöm berikning har nemligen Peters visat att pyramiden vid Memfis, som har något öfver 7 millioner kubikfot i rymd och kan antagas väga 7,600,000-tons, kan såstadkomma ända till 0,6 millimeters afvikelse från lodlinien; och då man härmed sammanställer. den i Taylors Statistic of Coals meddelade uppgiften att Englands stenkolsgrufvor: lemna ifrån sig 5 till 6 gånger denna vigt i stenkol hvart år; så måste de derigenom uppkommande tomrummen onekligen ega en inverkan på lodlinien, och man har häri velat finna en förklaringsgrund till anomalierna i den engelska jordmätningens resultater, Äfven öfver stjernfall. har sedan år 1833 -anställts systematiska iakttagelser af en mängd astronomer, med biträde af ett stort antal.åndra observatorer — en enda : astronom, Boguslawski, har samlat dylika iakttagelser för 3 år af 167 personer. Ett ibland de mera generella resultaterna af alla dessa observa