Aftonbladet – 2 april 1856, sida 1

tr nstn anar nn rna rann nanna nen La Ramee hånlog, Med hvilken soldaterna här i landet pitända våra lador! inföll ban. Har ni klagat för någon af cheferna ? fortfor grefven af Auvergne, Ja, herr grefve.n Nåväl ? : Man rådsiog om att låta hänga mig! Dita svar föreföll grefven af Auvergne så komiskt att han utbrast i ctt skallande skratt. På la Ramdes ansigte lästes ej det förfärliga intryck, som denna opassande glädje gjorde på honom, men i hans bröst rasade hämdens furier vildare än någonsin. Förbannelse öfver rojalisterna ! mumlade han och skär tänderna af raseri. Marie Touchet stod stum, hon rodnade öfver alt Carl IX:s son så litet kunde lägga band på sina känslor och hon darrade af fruktan att herr dEntragues, upptagen af egendomsegarens förlust, möjligtvis skulle glömma hofraannens pligter och värdens artighet, Men hon kunde vara lugn; feghet var det ötvervägande draget i.herr dEntragues karakter, och hans läppar logo när hans händer knötos, Jag slår vad om att han vände sig till Crillon! utropade grefven af Auvergne muntert. Alldelesv, svarade la Ramåe, och jag erfor snart att det var en stor dumhet jag befick när jag trodde mig kunna finna rättvisa os en rojalist... en annan gång skall jag ej beklaga mig, utan. skipa den sjelf. Det torde komma att kosta er dyrt, min gunstig herre, inföll grefven af Auvergne, alltjemt skrattande, men det blir er ensak bh, Och med dessa ord drog han dEntragues, som i hopp att kunna återknyta det föregående samtalet genast kände sig fullkomligt tröstad öfver det uppbrunua höet, med sig ut i parken, (Forts.)