Aftonbladet – 2 april 1856, sida 1

Re — Hvem vet huru länge det dröjer? mumlade dEntragues. Tilldess kan konungen redan hafva glömt bort sin vackra okända, invände Marie Touchet. Om han verkligen någonsin tänkt på henne, tillade Henriette tankfullt. I detta ögonblick slog klockan åtta i Deuil. Aftonvinden förde de långsamma slagen närmare intill den unga flickans öra, men hon hörde dem ej; försjunken i djupa drömmar, hade hon glömt tiden, paviljongen och älskaren som med otålighet väntade henne, pRedan åtta ! utropade modren. Henriette spratt till och förde handen öfver pannan. j De omtänksamma föräldrarne utvexlade en hastig blick gom betydde: Låtom oss skicka bort henne så att vi må kunna tala fritt med grefven af Auvergne. Någonting liknande grenars prasslande och: en hästs gnäggande från paviljongssidan stör! de för några minuter tystnaden och ae reste sig upp med rynkade ögonbryn, Natten hade redan börjat vibreda sina mörka skuggor öfver träden och man kunde knappast se hvarandra längre. Spanioren, som under hela tiden egnat den strängaste uppmärksamhet åt samtalet, hade förgäfves sökt att finna en dubbelmening uti grefven af Auvergnes lättsinniga ord, och han begynte redan ångra att han ej följt de Brissac, ty det var troligtvis hos honom som tråden till intrigen fanns. Jag skall nog taga reda på honom, murilade hidalgon och steg upp för att aflägsna sig. DEntragues följde honom artigt till porten, men utan att ådagalägga denna varma förtrolighet, som annars utmärkte honom då han var tillsammans med någon af ligans aktade medlemmar. Marie Touchet, alltid försigtig, förebrådde