Aftonbladet – 1 april 1856, sida 3

Vetenskapsakademiens årshögtid 1856. Högtidligheten öppnades som vanligt af akademiens ordförande, hvilken i år var hofmarskalken baron v. Beskow. I de sedvanliga komplimenterna till H. M. Konungen framhöll han — hvad som äfven eger sin grund och sin märkvärdighet — att H. M:t varit en nitisk elef af Berzelius och under hela den långa tiden efteråt icke saknats vid någon af akademiens årshögtider. — På akademiens vägnar tackade ordföranden för flera uppräknade vedermälen, under det förflutna redogörelseårets lopp, af H. M:s särskilta hägn om akademiens verksamhet. — Ordförandan tillkännagaf derefter att dan medalj, ovur akät demien i år låtit prägla till högtidsdagens firande, visade på framsidan bilden af den namnkunnige matematikern professor Jöns Svanberg i Upsala och på frånsidan jordglobens skandinaviska polartrakt med de nordliga stjernbilderna deröfver och omskrift: Utrasque plagas circumspectat, till antydan om den gradmätning der, hvarigenom Svanberg företrädesvis vann sitt europeiska rykte. I det vältaliga föredrag, som ordföranden sedan höll med hänseende till högtidsmedaljen, fingo åhörarne anledning att erinra sig talarens egenskap af icke blott ordförande för tillfället i vetenskapsakademien, utan äfven af en ibland de 18 i svenska akademien och den senares ständige sekreteraren. Talet gällde likväl denna gång en man, hvars förtjenster och egendomliga lefnadsförhållanden icke behöfde utsmyckas med några sökta vältalighetsblomster; hr v. Beskow inskränkte sig således, med riktig takt, till en enkel minnesteckning; men hvars rikhaltiga och intressanta innehåll fängslade synbart det talrika auditoriets uppmärksamhet långt mer, än det prydligaste äreminne skulle hafva gjort. Det låg redan någonting märkvärdigt uti att Svanbergs födelsebygd just skulle blifva fältet för hans framtids mest framstående verksamhet: han var född ofvanom Torneå, i Neder-Calix socken, der hans far var bonde, och att han i denna aflägsna trakt fann redan som barn de väsentligaste medlen beredda för sin utbildning till hvad han blef. Bland tolf syskon var Jöns den ende som trädde utom fadrens stånd; hans håg för sin blifvande bestämmelse röjde sig tidigt. Bland anekdoterna från hans yngre år omnämndes att gossen standom qvarstannade helt ensam på en vind i flera timmar, fördjupad der i firmamentets betraktande under någon af polarvinterns stjernprydda dgar. 1 Torneå skola, som han tesökte, fann han en lärare med grundliga kunskaper i geometri och algebra, och som snart bemärkte och utvecklade den unge lärjungens anlag. Till fadrens umgängesvänner i socknen hörde en vidt berest skräddare, som letligt talade franska och engelska och tidigt gjorde Jöns förtrogen med dessa begge språk, hvilka för den tillkommande vetenskapsmannen skulle blifva vigtiga och väsentliga biträden icke blott till vidgande af hans kunskapsförråd, utan till muntligt och skriftligt umgänge med utlandets lärde. Slutligen bodde äfven i socknen en gammal med matematiska insigter utrustad man, som hade biträdt vid den af Maupertuis på 1730talet anställda gradmätningen i Torneåtrakten, och i stånd att traditoriskt öfverlåta åt den unge Svanberg en mängd erfarenhetsrön från fordom, som kunde blifva af vigt vid hans egna arbeten framdeles i samma väg. Alla dessa lyckliga tillfälligheter sammanstämde sålunda att förbereda den tillkommande vetenskapsmannen, och följden blef ock att han redan vid sin ankomst till universitetet var hunnen långt framom sina jemnåriga, och att hans grundliga förkunskaper med lätthet och skyndsamt banade honom väg på lärdomsbanan. Magister vid 23 års ålder med hedersrum, kallades -han omedelbart till biträde vid Stockholms observatorium. Gradmätningen var redan då ett föremål af vigt för Europas geometorer, och när den nya, som var tilltänkt i norden, ändtligen hade under Svanbergs ledning blifvit anställd åren 1801— 1803. och han hade deröfver utgifvit sin på franska författade berättelse, förklarade Laplace och Frankrikes öfriga största geometorer det för det mest utmärkta matematiska arbete de någonsin sett, och Svanberg belönades med det högsta lärda hedersbevis Frankrike har att utdela: franska institutets sekularpris, som ingen utländning före honom hade erhållit. — Att den ena utmärkelsen sedan följde den andra, det ena lärda ledamotskapet efter det