Aftonbladet – 1 april 1856, sida 1

lugna under hans frånvaro, ty spaniorerna, hvilka vaktade staden, vore så påpassliga at hans närvaro ej på minsta sätt var af nöen. Derefter vände han sig till spaniorernas chef, hertigen af Feria, och frågade om det ej skulle roa honom att supera hos en gammal vän. I hans öra hviskade han sakta namnet Marie Touchet. Hertigen, förtjust öfver grefvens artighet, beklagade mycket det vigtiga affärer hindrade honom derifrån, men han hoppades en annan Se vara lyckligare. Brissac for ensam, åtföljd af sin betjent, och det var ej öfverraskning utan harm han erfor vid åsynen af hidalgon, en af spaniens mest skapsinnige spioner, hvilken naturligtvis blifvit ditbeordrad endast för att utransaka rätta ändamålet med hans besök. Men grefve de Brissac var ej den man som genast lät afskräcka sig; då han väl fattat ett beslut, vågade han allt för dess utförande, och så äfven nu. Hans förehafvande var af stor vigt; det var isynnerhet nödvändigt att ingen menniska finge en aning derom, och han måste således i främsta rummet tänka på att insöfva kaptenens misstankar, hvilka han tydligt sett stegras vid den tysta befallningen, som han gifvit sin betjent, ty den värde don Josås blickar hade under detta korta ögonblick oafvändt varit fästade på honom. Med fast föresats att ej lemna hidalgon ur sigte, satte sig guvernören med den likgiltigaste min i verlden emellan de begge damerna, midt emot spionen. Hvad landet är herrligt! utropade han, hvilka sköna träd... hvilken uppfriskande svalka... öfverallt dit ögat ilar möter det endast naturens mästerverk by Han betraktade några sekunder Marie Touchets förändrade ansigte, och hon rodnade, lik