Aftonbladet – 1 april 1856, sida 1

— — n— —k m— — H-—nnn-—niivÖK—.————— —-— — —. — NN Xr för att han var sträng ligist och dels derför alt han på barikaderna anfört dem emot tyrannen Valois. Med de ligistiska parisiskorna var förhållandet helt annorlunda, de brydde sig hvarken om hans politiska tänkesätt eller personliga mod, de afgudade honom endast derför att han var vacker och att de högljudt och öppet kunde lofsjunga hans utmärkta egenskaper utan att kasta nägon skugga öfver sin fosterlandskärlek. Grefve de Brissac ansåg det för en statsmans pligt att alltid ställa sig väl med damerna, emedan many, enligt hans påstående, derutaf kunde draga en hel mängd, både för sitt fidernesland och sig sjelf nyttiga fördelar, och det fanns ej heller uti hela Frankrike någonh, vilken så förstoå att smickra de sköna och berusa de fula som han. Madame dEntragues räknades allmänt till en af hans mest lifliga beundrarinnor, och ehuru han ej mot henne öfverflödigt slösade hvarken med djerfva ögonkast eller varma handtryckningar, hade han ändå lyckats att derutaf draga den högsta möjliga procenten. Om han på samma sätt betalade madame de Mayenne och madame de Montpensier, veta vi ej, men säkert är att han äfven räknade dem bland sina tillgifnaste vänninor; och huru riktig hans åsigt var bevisas bäst derigenom att det var deras män hvilka utnämnt honom till Paris guvernör, det vill säga hufvudstadens och damernas oftentlige vaktare. Alltsedan grefvens utnämnande hade han visat ligan ett så utomordentligt nit, att dess medlemmar, om de varit klarsynta, genast borde hafva funnit det allt för Nifligt för att vara uppriktigt, isynnerhet som han utan deras medgifvande undertecknat vapenstillestån. det med Bearnaren; men ingen tänkte derpåEhuru lugn herr de Brissaes ställning syntes i allmänhetens ögon, var den ändå längt ifrån