Aftonbladet – 1 april 1856, sida 1

No o us vsvec-2pade han och störtade hastigt emot den nya gästen. Ännu en! tänkte Henriette, och hennes ögon flögo till paviljongen emellan kastanieträden. Tiden lider och jag kan ej komma härifrån ! Grefve de Brissac spratt till; han hade varseblifvit spanioren. Hvilken lycklig händelse för grefve de i Brissac till sina gamla, så länge bortglömda vänner ? frågade madame dEntragues artigt. Vapenstilleståndet, min nådiga, som gifver Paris stackars guvernör litet andrum... Så snart kriget ej uteslutande påkallar vår uppmärksamhet, skynda vi genast att hembära damerna vår hbyllning. Han fattade Marie Teuchets hand och tryckte len varm kyss på den. i Derefter vände han sig till Henriette med I några utrop öfver hennes strålande skönhet, i hvilken gjorde ett synbart intryck på honom. ; Nu kom ordningen till hidalgon; äfver. han fick sin del af de grefliga artigheterna. Vår tappre bundsförvandt don Joså Castil! utbrast han och slog honom förtroligt på axeln. en sann adelsman... en verklig Cid Campeadorl När de första höflighetsbetygelserna väl blifvit utveslade, lemnade guvernören sina handskar och sin hatt åt en lång lakej med rilitärisk hållning, hvilken stod några steg bakom honom, och hviskade omärkligt 1 hans öra: Spanioren har pistoler uti pistolhölsterne; I tag kulorna utur dem, men akta att ingen obi serverar det. I Grefve Charles de Cosså Brissac var fyratio; fem år gammal, hans utseende var ädelt och manligt, hans sätt värdigt en af Frankrikes förnämste ädlingar, och hans hållning hög och flärdfri. Parisarne dyrkade honom, dels der