Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 2

begagnar åvaga barn till tjenafe i slället fö starka karlar, användbara till ailt. Madame dEntragues bet sig i läppen och kastade en sned blick på Henriette. I hus der det finns dötträr tycket män ej om fullvuxna pager, svarade hon skarpt, Jag trodde att detta äfven var bruket i Spanien, Don Joså förstod att han sagt en dumhet och ämnade just godtgöra den då Marie Tou6het kastigt bytte ort samtalsämne. Henriette tög plats bredvid sin mör, och de begge her: rarne slogo sig förtroligt ned på trädgårdsbänken framför dem. Hvad nytt från Paris? frågade Henriette efter el stunds tystnad, rded ett flyktigt ös: gonkast på paviljongen, hvars murar modren ej längre kunde se, Alltid detsamma, sennora. Stora tillrustningar emot Bearnaren, ifall han skulle våga att komma tillbaka; men det gör han inte, derför aktar han sig nog.o Säg ej det, sennor, inföll herr dEntragues; den som vågade sig tillbaka när hertigen af Parma förde befälet, den förskräcks ej för någonting, och jag slår vad om att Henrik inom en månad åter står framför Paris portar. Det låter nästan som om ni visste mer än jag utropade hidalgon nyfiket. Tala, min herre, tala; ni är utan tvifvel den bäst underrättade af oss begge, ty jag kommer ihåg att grefven af Auvergne, er stjufson, är anställd såsom öfverste vid rojalisternas infaneri och han står således vid källan. Min herr son ger oss ej del af sitt partis öretag,, afbröt Marie Touchet kort; vi se onom utomdess mycket sällan, dels derför tt han vet oss vara Bearnarens afsvurna finder och ligans buudsförvandter, dels derför tt han ej tycker omr vår vän herr de Brissac, Paris nye guvernör.