Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 2

sig vara deras minne trogen gehöm att tjena den, som den aflidne konungen utvalde fill sin efterträdare; och vi nödgas tyvärr erkänna, att högtsalig hans maj:t Henrik III i sina sista stunder hade döf svagheten att utnämna Bearnaren till Frankrikes mönärk., Är man säker på det? frågade kidälgon med denna oförskämdhet, hvilken alltid utmärker dumtina personer då de vilja bestrida en sak som generar dem. Min son, grefven af Auvergne, var vittne dertill, försäkrade madame dEnträgues. Don Joså bugade sig och Henriette vred sig otåligt på sin stol; man såg tydligt att detta allvarsavama samtal plågade den unga flickan och att hon längtade efter ombyte. Det är således ingenting annat nytt ifrån Paris än att herr de Mayenne utnämnt grefve de Brisac till Paris guvernör ? frågade hon. Förlåt mig, sennor, men jag kommer just ifrån en resa. Ingenting, min fröken, om ej den spända väntan hvarmed hvar och -en afvaktar riksständernas utslag. Hvilka ständers ? Ursäkta, min dotter, sennor, men vi sysselsätta oss högst sällan med politik då vi äro ensamme, inföll madame dEntragues. Riksständerna äro, fortfor hon vänd till Henriette, fullmäktige af statens trenne förnämsta klasser, som vid kinkiga tillfällen sammanträda för att råaslå öfver de mått och steg hvilka böra tagas för det allmänna bästa... Nu är det fråga om att förjaga Bearnaren och jag betviflar ej att detta förslag vinner de flesta rösterna. Alla, min nådiga, alla! svarade käptenen med orygglig säkerhet. Jag tycker att man ej kunde behöfva sammankalla generalstaterna, ifall verkligen alla