Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 2

sDe Brissac!... Ja, den hederlige de May enne kunde i säntiitig aldrig göra ett lyckligare val än då han utnämde honom till givernör öfver Frankrikes hufvudstad, inföll Castil artigt; men den noggrannaste observafören skulle genast hafva upptäckt en viss skygghet i hans blick vid dessa ord; Den nye guvernören är således en af edra vänner, madame ? En af våra bäste vänner, försäkrade dEntragues. .5Och han besöker er ofta?, frågade spanioren. . er Nej, tyvärr; sedan någon tid har han blifvit mycket sällsynt. Hidalgon upptecknade detta svar i sitt minte. Hans tid är så upptagens, skyndade madame dEntragues att tillägga. Men frånvarande eller närvarande, är jag säker på att herr de Brissac alltid egnar oss en liflig tillgifvenhet och jag är stolt öfver hans vänskap, ty den är dyrbar i dessa tider. Deruti har ni fullkomligt rätte, invände don Joså. Grefven bistår oss som en tapper. adelsman och han är en sann ligist. Men hvilken underbar skickelse, hvilket fasaväckande exempel att se grefven af Auvergne strida mot sin egen mor! Madame dEntragues rynkade ögonbrynen. Hon harmades öfver att nödgas visa sig såsom motståndarinna till denne son, öfver hvilken hon var så fåfäng, och hon darrade af fruktan att misshaga det öfverherrskande partiet. Herr dEntragues, öm som en älskare, skyndade genast att bortblåsa åskmolnen som sammandrogo sig på hans gudinnas panna. Ni misstager er, sennor, sade hon; grefven af Auvergne strider ej emot sin mor... Son och brorson till våra konungar tror han