Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 1

Den stela gången, den konstlade värdigheten och den praktfulla men smaklösa toiletten bidrogo äfven i sin mån att bortjaga minnet af det förflutna och i ännu skarpare drag framställa lifvets föränderlighet. Bredvid madame dEtrangues vandrade en äldre man, som, oaktadt det löjliga koketteri han utvecklade, ändå ej förmådde dölja de många vintrars snö hvilka lägrat sig på hans till hälften kala hjessa. Marie Touchets åldrige följeslagare bar det spanska röda skärpet, men äfven utan detta hade man ändå på bans högmodiga hållning, skrytaktiga fasoner och pråliga drägt igenkänt att han tillhörde denna öfverdådiga nation, som under tapperhetens och hederskänslans täckmantel döljer både feghet och lågsinthet. Hidalgom OCastil var en af de kaptener, hvilka hertigen af Feria, befälhafvaren öfver den spanska garnisonen i Paris, gifvit vakt vid hufvudstadens portar, för att såsom spioner tjena deras höge herre Philip 11; och Marie Touchet hade ej tvekat att i sitt hus emottaga denne portvaktarofficer, hvilken oaktadt all hennes gästfrihet gerna skulle hafva förrådt både henne och fennes familj om han dervid funnit sin uträkning. Under denna religionshatets och politikens vansinniga strid ryste ej de olika partierna för att i varma ordalag anropa utländningen om bistånd cmot egna landsmän; och Philip IT, hans katolska majestät, fann tillfället godt att förena sig med ligan, den katolska relioionens pånyttfödarinna och bibehållarinna. Från djupet af sitt mörka Escurial underblå-. ste den värdige monarken utan uppehåll tvedrägtens flamma, och han drömde redan om att på sitt hufvud sätta Frankrikes krona. Under heliga löften och innerliga vänskaps-. försäkringar sände han oförtöfvadt soldater.