Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 1

hon vårdslöst sin hand, oech-hennes stränga , min uppmanade den stackars gossen att akta sig för att släppa fogeln hvilken flaxade på i hans högra knytnäfve, eller fällstolen som han I höll under den venstra armen. Den andre, J något större till växten, gick några steg bakom sin herskarinna och bar försigtigt en bro, derad dyna och en parasoll. De begge hundarne, lyckligare än de små tjenarne, hoppade och tjöto i glädjen, och de vackra blommorna fingo dyrt betala de vänliga småleenden deras matmoder tilldelade dem. Marie Touchet var vid denna tid fyratiofem år gammal; hon pryddes ännu utaf denna återstod af skönhet hvilken aldrig öfvergifver regelbundna ansigten, men hon var långt ifrån värdig sitt namnkunniga anagram ). Det hänförande behaget som berusat Carl IX hade försvunnit, och detta namnkunniga med solen och stjernorna så ofta förliknade ansigte hade antagit ett hårdt och bittert uttryck. Den vackra fastän låga pannan, på hvilken den olycklige monarken så många gånger tryckt sina brännheta läppar, var genomskuren af några fina fåror; och de sköna ögonen kastade ej längre några utmanande blickar, de hade förlorat sin eld och sin glans. Den täcka munnens ljufva, af skalderna lofsjungna leende hade efterträdts af en kall och hånande dragning i mungiporna, och de hvita händerna, förr så beundrade af den ömme älskaren, hade blifvit magra och seniga. Förställning, list och beräkning lästes nu i dessa fordom så ädla anletsdrag, och man sökte förgäfves att återfinna denna ovanliga tjusningskraft och denna utomordentliga mildhet som endast tjugo år förut så helt och hållet intagit den aflidne konungen och besegrat till och med hennes hätskaste fiender. ) Je charme tout. Jag tjusar allt.