Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 1

I gerrika medtäflare sina långhåriga hufvuden öfver dess tindrande tornspiror. Den skuggrika parken, de vackra blomstersterparterrerna, den rika fruktträdgården, hvars utmärkta frukter mer än en gång hade fått den äran att taga plats på de kungliga borden, det klara och sorlande vattnet, af Ambroise Parå så högt beprisadt för dess lätthet att hela sår, och den åldriga byggnadens dyrbara och präktiga inredning, allt gjorde slotI tet till en af hofmiännen mycket afundad vistelseort. Konung Carl IX hade en gång, efter hemi komsten från en jagt, i hemlighet besökt detta väl undangömda slott och köpt det för sin mätress, Maria Touchets räkning, på det att hon der, i skydd för Katharinas af Medicis svartsjuka, skulle kunna uppfostra den son hon nyss skänkt honom, och som, ehuru den I andre i ordningen, alltsedan den äldetes haIstiga och misstänkta död, utgjorde denne i olycklige monarks enda manlige arfvinge. Men Carl IX fick ej länge njuta af faders! glädjen. Han uppsökte snart sina förfäder i Saint-Denis, och Marie Touchet gifte sig kort I derefter med messire Frangois de Balzac dEntra gues, riddare af konungens ordnar och guvernör öfver Orlgans, åt hvilken hon i hemgift medförde sin son och sitt slott. Sonen hade, som vi redan omnämnt, blifvit j omsorgsfullt uppfostrad af Henrik II, och slottet vidmakthölls på det mest lysande sätt af herr dEntragues, hviken derstädes tillsammans med sin maka tillbragte de varma sommardagarne, när de ej vistades på Malesherbes skeg, en ändå praktfullare, äfven dem tillhörig egendom. Ormesson var vid denna tidpunkt en både I farlig och beqväm vistelseort. Farlig för Henrik IIIs trogne tjenare, hvilka vid hvarje steg måste frukta att stöta på ligan, Spani