Aftonbladet – 29 mars 1856, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. — Heat fresser. I en gammal tdning af 1760 hafva vi påträffat följande uppsats, innehållande ett, som det heter, Bepröfvadt botemedel för all slag: frossa, hvilket, då denna sjukdom är här mycket gängse, torde förtjena framdragas ur sin snart 100riga glömska. Det lyder sålunda: Atta lod Pomeransskal eller 6 lod knoppar krossade, 8 lod Ålant eller Ålandsrot, skäres små, 8 lod Brödkummin, 8 1.d mogna Enebär, 2 led god Baggesöta, 2 gjöphar Malörteknoppar; dessa specerier låter man i en butelj om I kannas mått, slår derpå 1 stop godt rent svenskt bränvin, täpper det vältill; när det stått 7 ä 8 dygn uti medelmåttigt varmt rum och två gånger om dagen blifvit sqvslpadt, är det färdigt. En timma förrän paroxysmen väntas gifves patienten ett skedblad uti en medelmåttig sup bränvin, då han straxt lägger sig i en varm säng och höljes väl med kläder. Kommer han i svettning förrän febern hinner infinna sig, blifver den med allo ute. Qvantiteten af medikamentet passas efter patientens år och styrka, större eller mindre. Äro alla ingredienserna goda oeh patienten får i rättan tid,behöfves icke mer än en matsked. Ibland flere än 50 personer har jag icke sett detta botemedel slå felt hos någon, men väl befunnit att qvartaner lika lätt botas som annan; tvenne allenast har jag måst gifva 2 gånger, och en som af en långarig qvartan fått svår värk i bufvudet, hela kroppen och benen, brukede detta på min tillstyrkan snart j 3 veckors tid sedan frossan var öfvervunnen, fann daglig lindring och ändtligen hela kroppen i önsklig vålmäga. Andra, hvilka efter föreskrift detta tillredt och dermed många sjuka betjenat hafva berätat, det alla blifvit hulpna vid första nyttjandet. I anseende fill den myckenhet folk, som med denna svåra sjukdom är behäftad samt den stora skada lanlet derigenom lider, har jag funnit mir såsom en medlem af det allmänna skyldig att göra detta boemcdel kunnigt. Torpa prostgård den 8 Okt. 1759. Florentinus A. Sckharf. Prost och kyrkoherde i Torpa.s (N. T) — lHungersdöd af taukspriddhet, Härom berättar franska tidningen le Droit följande: Alerander Tinconi, 50 år gammal, född i Konstantinopel, till yrket litteratör, har den 19 Mars blifvit funnen död i den anspråslösa boniug han innehade i n:o 7 Rue des Vieux Augustins Had, infann sig på stället en poliskomr d af en läkare. Det har utrönts, att lifvets upphörande förorsakats af brist på föda. Alexanc coni hade bokstafligen omkommit af hunge var ej nöden, som kunnat döda denne lärde: ty han åtnjöt en ganska vacker förmögenhet; men helt och hållet uppfagen af kärlek till vetenskupen, glömde han, att menniskan har en kropp att föda, och han wvillbringade ofta flere dagar å rad utan av äta. Hans lik var utsträckt på en hög af böeker och manuskripter på verldens alla språk. Hans boning var dermed fylld, och på vissa ställen räckte deta elstorn ända upp till taket. Alexander Tinconi salade med lätthet tolf språk oeh kände ett vida örre antal. Han hade beklädt de högsta embeten; aimärkelser och värdigheter hade ej felats honom; ren han hade öfvergifvit allt för vetenskapen. Oordaingen i hans bostad kan svårligen beskrifvas. Hvad hans person vidkommer, var det än värre: sedan ära två år hade han ej ömsat .hvarken linne eller kläder. Hans kropp var fullkomligt förtorkad. En af hans landsmän, hvilken känt honom såsom ambassadör, utbrast då han såg honom i detta tillstånd Är detta väl samma person, som jag sett, klädd i en med guld och ädla stenar broderad koftan, emottaga hyllningar af en vördnadsfull och ifrig ma Man har hos Ales 3 ällsynta och märkvärdiga seker, vapen från orientens alla länder, verkliga damascenerklingor, hvilka kunde rullas ihop liksom ett band, malayerdolkar och dy