Aftonbladet – 29 mars 1856, sida 3

Frågan om den tillämnade stora importen af förfalskade spritdrycker, för att dermed ersätta bränvin och eludera förbudet emot sistnämde drycks införsel, har rättvisligen fästat generaltullstyrelsens äfvensom den fria pressens uppmärksamhet. Detta har jemväl framkallat en insänd artikel i ; Aftonbladet för den 15 åennes, hvilken besynnerligt nog går ut på att rent af förorda en dylik förfalskningsåtgärd, såsom både loflig och nyttig, hvaremot tullstyrelsen klandras för det den påbjudit åtminstone något försigtighetsmått till förhindrande af ett dylikt uppenbart lagbrott eller, att åtminstone i någon mån stäfja spekulationslustan i detta hänseende. Ett sådant försök att bemantla en lagöfverträdelse har väckt både insändarens och många andras sorgliga betraktelser öfver hur långt det enskilda intresset kan föra personer bakom ljuset oeh låta dem förbise och uppoffra det rätta för den egna fördelen. Emellertid är det tillfredsställande erfara, att offentliggörandet af generaltullstyrelsens cirkulär, grundadt på sakkunnige besigtningsmäns omdöme, angåcnde icke blott oäktheten utan äfven skadligheten i sanitärt hänseende af en dryck som under rubriken Rhum härstädes blifvit till förtullning angifven, redan lärer utöfvat det helsosamma inflytande, att tidigare kontraherade partier af förfalskadt bränvin till hundratusentals kannor blifvit kontramanderade; och vi böra hoppas att om vederbörande fortfara att strängt handhafva kontrollerna öfver den ifrågavae importen, frestelsen dertill skall allt mer och mer afiaga. Aftonbladsinsändarens argumentation för den olofliga importen går hufvudsakligen derpå ut, att härvarande bränvinsproducenter icke skulle kunna derigenom lida någon förlust, emedan förfalskadt eller färgadt utländskt bränvin, förtulladt såsom rhum och konjak, icke skulle kunna säljas för lägre pris än det här i Sverge tillverkade bränvinet, och att för den skull bränvinsproducenten genom en slik införsel icke skulle utsättas för någon vådlig täflan. Sådant är likväl icke efter vårt förmenande hufvudsaken i denna fråga, och den skulle således gerna kunna lemnas å sido. :Upplysningsvis kan dock nämnas att, enligt kalkyler som ins. haft i sina händer; tysk oeh dansk bränvinssprit, färgad såsom rhum och konjak och försatt med en ringa portion af sistnämde dryeker, skulle, i betraktande af den drawbach som i både Danmark och Preussen tillgodonjutes vid bränvinsexport, äfven med omkostnader och ingående tull, sedan den här blifvit behörigen uppblandad med vatten vida under styrkan af bränvin, som ej får förekomma i detaljen under 5 grader, kunna med vinst här försäljas lägre än det nuvarande bränvinset, hvilket dessutom utan tvifvel innan nästa höst er alt ytterligare stegras, då vinsten af den a importen naturligtvis blir ännu större. Afven med holländskt bränvin af potates och säd, hvilket genom försättning med enbärsolja får likhet med en gröfre sort genever och för importen hit således äfven namnet, skulle enahanda process kunna löna sig, Ja från sjelfva rommens produktionsort, Pernambuco eller Havana, skulle det sämsta slaget af hvit rhum eller s.k. kill devin (mordengeln) — hvilket på stället illverkas af afskrädet från utpressade sockerrör, som, senom vårdslös behandling lagda i hög, komma i sjelfjäsning och förruttnelse, hvarföre förtärandet af denna dryck, t.o.m. för negrerne, är vid kroppstraff förbjudet i anseende till dess absoluta skadlighet för helsan — kunna hit importeras med pr fit. Men som sagdt är, detta å sido, synes det vida mer väsentligt att icke landet under laglighetens täåckmantel öfversvämmas med en hop rent af giftiga drycker, hvartill det ringare priset förleder köpare, isynnerhet de fattiga och i afseende på den vidriga dryeken mindre granntyckta Aftonbl:s-insänd. invänder visserligen, att undersökningen om en varas mer eller miudre skadlighet för helsan icke tillhör tullverket, utan hemfaller under en annan gren af statens funktioner eller sundhetspolisen. Detta låter för sig rätt bra, men hänger icke rätt ihop uti stycke, och det af tvenne hufvudskäl; det första: att kontrollen i detta hänseende före varans införtullande, i 5ndamål att försäljas och örtäras, är vida lättare och säkrare samt för ändalet tillförlitligare, än om dermed skulle uppskju:as intilldess den, utan all sådan kontroll, vore från importörens hand öfvergången till detaljistens, miuuthandlarens eller krögarens. Det andra: att konrollen i förra fallet är möjlig och icke i något hänvende odiös för den som vill hardla ärligt; hvaremot i sednare fallet det snart sagdt blir omöjligt för sundhetspolisen att utöfva en sådan kontroll och detta dessutom blir vida förhatligare, då nemligen varan af detaljisten kan vara köpt på god tro och köpet kon bafva skett med en mängd andra personer än sådana som just specielt idka handel med bränvin ch som fördenskull icke eller lära tillkalla polisen för att undersöka varan innan de använda och förtära den. Principen må således i allmänhet vara riktig, att tullväsendet icke representerar sundhetspolisen, utan att det derföre må vara fördömligt att vid utomordentliga tillfällen och till förekommande af lagöfverträdelser göra ett undantag från den all männa regeln, det vill här säga att låta undersökaingen om den sanitära beskaffenheten af en vara, som på så många håll sprides i landet och hvaraf cn så stor qvantitet till en så stor mängd konsumenter år i marknaden, föregå sjelfva införseln. Naturligtvis kommer denna undersökning i allt fall icke tt tillhöra tullverket, utan sakkumige personer som kola deröfver afgifva sitt utlåtande. Vi kunna icke begripa att något rättmätigt klagomål öfver ett sålant förfogande skulle kunna föras, eller att en dylik entrave bör kunna särdeles betunga de importörer som hafva godt samvete. Aftonbladets insändare har äfven uppehållit sig vid den statsekonomiska sidan af frågan och förmear att staten skulle vinna i inkomst genom den igavarande olofliga importen, då nemligen tullen ör rhum och konjae beräkuas till 30 skill. och för nvin endast betalas 16 sk. tillverkningsafgift pr sanna. Härvid bör för det första anmärkas, att afsäften för utländska spritdrycker beröknas efter dryckens styrka af 10 grader, då bränvinet får skatta efter endast G grader, hvilket redan nedsätter tullen för den utländska spriten, och gradtalet af den sednare ökas öfver 10 grader jes tullen endast med 1 sk. 6 rst. pr grad. Skilnaden blir säledes här, rätt räknad, temligen obetydlig. Om fördenskull den ifr aronde rörelsen komme att bedrifvas i större skala och öfverfylla marknaden med ut:ändsk sprit, skulle sådant utan tvifvel både sänka bränvinsprisen och afskräcka bränvinsproducenterna och olikt vid nästa riksdag föranleda ropet på en nedsatt bränvinsskatt samt följaktligen föranleda en betänklig reaktion, hvilken icke lärer önskas af någon fosterlandsvän. Likaledes bör väl i ekonomiskt hänseende tagas i betraktande dice betydliga summor, som för den förfalskade drycken kzomma ait utgå ur landet — för att ej tala om den minskade draukfodertillgången för ladugårdarne på vissa orter. Men nu finnes ett annat statsekonomiskt och moraliskt ändamål med den nya bränvinslagstiftningen, hvilket Kongl i nådiga proposition ställt till och med fra ökade s . samt ullveri beråknar öd A emot. till något a 1852 ue