Aftonbladet – 29 mars 1856, sida 2

TRA. AME MASS 9 f Tyst och trogen på dess bål, Rn LUTZEN. På de dimomböljda fälten, Der den svenske segerhjelten Redan ordnar sina led, Solen endast tveksamt lyser, Dagens dr ttning liksom ryser Vid den första blick hon kaster Uppå dödens jäigarked. Lik en svepduk nattens dimma Ligger qvar, och dagens strimn:n Kämpar fäfingt mot dess skrud. Undan skymmas än gevären; Hör, då rullar genom hären Dystert och högtidligt långsam Psalmens andaktsfulla ljud. Ej, du lilla hop förfäras!v Store kung, så ljöd din läras Bud, från sekler kändt i nord. Så i hvarje nöd och fara Vigde du din hjelteskara Ej med svärdets kraft allenast, Men med trons och bönens ord. Suren på din andakts vingar Det din dödssång är som klingar, Wasas blomma, trones värn! Dimman viker, sången tystnar, På ditt tal soldaten lyssnar, Då på gångar hvit du ilar Genom leder — utaf jern. Ytterst uppå högra flygeln, Handen hvilande på tygeln, Finlands ryttare sig stält, Björnarne från polens zoner, Som från Pappenheims valloner För ett år sen ryckte lagren, Blodbestänkt vid Breitenfeld. Lugna, utan någon brådska, Likt en återhållen åska, Sönerna af Finlands jord, Utaf pikar tätt omslutna Och med springarn sammangjutna Som en mur af stål orubbligt, Bida blott en vink, ett ord. Torsten Stålhandske i spetsen För den troget slutna kretsen fver än i minnets famn. Äre-törstande i friden Och stålhandskad uti striden,