Aftonbladet – 28 mars 1856, sida 3

MM MR ippmärksamhet och intresse, lemnar första häftet af Petermanns Geografiska meddelanden 1856 närmare ;ch bestämdare uppgifter uti en uppsats af missioaären J. Erhardt. Denna uppsats är åtföljd af en stor kolorerad karta, hvilken i en skala af s9og,oo0 omfattar den mellan 1? nordlig bredd oci 14 sydlig redd samt 21-45? östlig längd från Paris belägna lelen af Ostoch Centralafrika, och hvarpå grafiskt iskådliggöras de geografiska resultaterna af den tolfåriga ostafrikanska missionen under Krapf, Rebmann och Erhardt. Med uppsatsen följa några kritiska anmärkningar af W. D. Cooley, äfvensom en kommentar af dr Petermann, deri denne under sju hufsudpunkter närmare specificerar hufvudmomenterna af ifrågavarande geografiska forskningar, hvilka på sednaste tider spridt så mycket ljus öfver den afrikanska kontinenten. Beträffande först och främst läget och omfånget af den stora insjön vid Uniamesio (dess norra del benämnes Ukereve och den södra Niandscha), så är dr Petermann af den tanken, att den utsträcker sig från 49 sydlig bredd 279 östlig längd från Paris ända till Me g beläget på 129 sydlig bredd och 33:,? östlig längd från vimde hufvudstad, och att den sålunda skulle hafva en längd minst 11 på eqvatorn, eller omkring 165 geograka mil. Denna siräcka är ungefär lika med afståndet mellan Köpenbamn och Petersburg eller mellan Triest och sydhgaste udden af Grekland. Utom uppgifterna om insjön sjelf och de dit ledande karavanvägarne, meddelar missionären Erhardt en stor mängd etnografiska detaljer, sådana som väl aldrig tillförene varit upptagna på en karta. Beträffande den fysiska beskaffenheten af den på kartan framställda delen af Centralafrika, slutar dr Petermann af missionärernas uppgifter, att densamma söderut, från 5? sydlig bredd raknadt, i allmänhet utgör ett slättland, på hvilket här och der endast någon enstaka berggrupp eller bergspets förekommer; men norr om nämde parallellinie antager han att den tvärt öfvergår till ett kolossalt alpland, med en oafbrutea utsträckning, från öster till vester, af 59, eller 75 seografiska mil. Från detta, ända öfver eqvatorn ig sträckande alpland uppstiga, som det vill synas, lera anmärkningsvärda bergspetsar upp i regionen ör den eviga snön, hvaribland ett snöberg, 19 söder im eqvatorn, som år 1849 observerats af Short och wvars lige dr Petermann till följd af åtskilliga komvinationer tror sig bafva lyckats bestämma,