Aftonbladet – 28 mars 1856, sida 2

— —-— ——— K —k ÖOo— ,kta er... farväl... misstro dem... viträffas ju snart... frukta dem!... Ännu en gång farväll Den ängslige Crillon vred sig så oroligt på sin häst, att det stackars djuret, vandt vid sin ryttares lugna och säkra hållning i sadeln, med flera upprepade gnäggningar gaf sin oro och förvåning tillkänna. Men chevalier., utropade Esperanoe, sni får icke fortsätta er väg så här allena Och hvarför icke? vEmedan jag icke är någonting annat än em obetydlig, egensinnig yngling, hvars missöden endast förtjena ett rättvist åtlöje, då ni deremot är den store Crillon, vid hvars minsta olycka hela Frankrike skulle anlägga sorgi I sanning, Esperance, jag måste omfamna erl utropade den tappre krigaren, lutande sig fram mot der unge mannen, och tryckte. honom varmt intill sitt öfverfulla hjerta. Nu är jag nöjd!... nu är det bra... allt mitt prat smakar efter gubbe och gikt... raskt framåt, min vackre riddare... låt den svartögda flickan icke få vänta allt för längel... framåt säger jag, gör den illustra Maria Touchet till mormor gerna för mig; men harnibjeu! gift er icke. Esperance började skratta. Nu igenkänner jag den djerfve Crillon, inföll han, men låt mig i alla fall få stanna hos er tills Pontis uppnått 0ss. Den drinkaren sitter väl på någon krog. Tycker han så mycket om att dricka ? Det göra de allesammans och den der isynnerhet. Om ni mins, så passerade ni förbi ett litet obetydligt näste i skogen alldeles utmed er väg... förmodligen sitter han der. Jag måste väl rida efter honom och draga fram honom hvar han ligger. Jag: följer er. Nej, nej; dra ni åt fanders, d. v. 8. till