Aftonbladet – 27 mars 1856, sida 2

utnämnt och förordnat kyrkoherden i Torps och Borgsjö församlingar, L. W. O., prosten mag. P. Stjernberg. — — Till sjöfarandes underrättelse meddelar lotsdirektören, att fyrfartyget vid Falsterbo-ref der olifvit förtöjdt samt fyringen börjat den 22 dennes. — Förl. påskafton aftäcktes i härvarande satolska kapell en ny altartafla, målad af frösen Adlersparre. — I går afton uppfördes å kongl. teatern för för första gången Pröfvostenen, komedi i 3 akter; bearbetad fråm franska pjesen La pierre de touche, af Emile Augier och Sandeau. Åsyftande att visa hvilken svår pröfvosten rikedomen är för svaga menniskor, hvilka, senom besittningen af det jordiska goda de örut saknat, lätt falla offer för fåfängans och högmodets demoner, är atycket vackert till anke och syftning, men dlider af åtskilliga longörer, hvilka så mycket mer bemärkas, som utförandet, särdeles i hvad de tvenae förnämsta qvinliga rolerna angår, lemna mycket öfrigt att önska. Den lätta konversationston, för hvilket arbetet är beräknadt, saknas hos nämde rolers innehafvare i de flesta scener; och äfven hos öfriga medspelande, umdantagandes hr Jolin, förråder sig den på ifrågavarande scen icke ovanliga benägenheten, att vilja komma åskådarnes uppfattning till hjelp med en starkare betoning på hvarje mer betydelsefullt ord, ehuru det oftast är påtagligt det författarnes mening varit, att dessa ord skola med lätthet och behag öfverhalkas. Efter styckets slut följde en framropning. Meningarne tyektes något delade om hvem utmärkelsen skulle tillfalla, men slutligen framträdde hr Jolin och mll Jacobsson att mottaga publikens hyllning. Till sist gafs ett för någon tid sedan uppsatt dansdivertissement, kalladt En kostymbal. Förutom några smakfulla grupperingar och några vackra pas af teaterns premierdansör och dansöser, har man i detta divertissement nöjet se den s. k. engelskan dansas af tvenne sjömansklädda ynglingar med en abandon öch friskhet, som man blott sällan skådar hos dem som gjort danskonsten till yrke. Ett lifligt bifall belönade denna dans, der enhvar kände med sig, att det dansades för dansens egen skull och ej blott för det att det skulle dansas. — Af den redogörelse, som vid Typografska föreningens vinterfest afgafs öfver föreningens tioåriga verksamhet, inhemtas att föreningen, som stiftades 1846 af 44 medlemmar, nu räknar 97 sådane; att behållningen, som första året utgjorde 65 rdr, vid sista årets revision uppgiek till 1,400 rår; att sedan sjukhjelp från föreningens kassa i April 1851 började utbetalas, hafva 25 medlemmar med 2 rdr i veckan bekommit sådan; samt att på de scdnare åren mellan 2 och: 300 och detsednaste året ötver 400 boklån blifvit på föreningens bibliotek gjor da. Till den konstförvandtskapets matrikel, som af en föreningens ledamot blifvit utarbetad och förlidet år utgafs, är ett supplement för detta år satt i verket och kommer på föreningens bekostnad att till trycket befordras. Aktie-tryckeriet har framgång. RR — Stockholm-Westeräs ångfartygsbolag har vid innevarande års ordinarie bolagsstämma fattat beslut om byggandet af ett nytt ångfartyg för bolagets räkning. — Från Göteborg skrifves d. 22 Mars: Enligt underrättelser på enskild väg, har kyrkoherden Holmqvist i Qville, uti ett nytt mot honom anhängiggjordt mål, blifvit af ortens häradsrätt dömd sitt embete förlustig, samt till böter å 66 rdr 32 bko för tjenstefel och 10 rdr bko för vanvördigt skrifsätt. — Man läser i Norrländska korrespondenten för den 22 Mars: Hr talldirektören baron Gyllenbaal, stadd på resa ull Jemtland, passerade Storkrogens gästgifvaregård i tisdags kl. 7 på morgonen oeh hade då tillryggalagt: ett håll af 1,, mils väg så tidigt på dagen, hvilket syntes antyda på en ovanlig brådska. Baronen åkte eftor ex häst i det smutsiga väglaget. -— Det krig, som i allmänhet blifvit kalladt det orientaliska, och hvilket sannolikt i historien skall böra detta namn, synes, om ej illa tecken svika, i desra dagar nalkas sitt slut. Det orientaliska kriget har företett flera förhållanden, som äro för detsamma nya och egendomliga sarat sakna exempel från förflutna tider. Ångkraftens och minidgevärets användande äro sådana nyheter i hvad krigsmateriel och vapen angår; tidningskorrespondenternas närvaro i lägren och de fullständiga redogörelser för operationerna och tillståndet inom härarne, som till följd deraf stundligen blifvit framlagda för allmänhetens blickar, äro en annan nyhet på ett arnat område. Man bör dock vakta sig för den villfarelsen, att man läst orientaliska krigets historia, derför att man läst de ifrågavarande tidnivgsskildringarna. Man får ej förbise, att dessa endast kunnat röra ett förhandenvarande tillstånd, en timad yttre tilldragelse. Men histeriens uppgift är att sammanknyta händelserna, att uppleta de för mängdens blickar dolda trådar och driffjedrar, som vart verksamma vid ledningen i stort, och hvilka betingat händelsersas utveckling oeh det slutliga resultatet, En sådan krigets historia skrifves dock ej gerna förr än vapenbraket tystnat, — den skrifves ej förr än de många band, som förlama deras tunga, hvilka något veta, efter band lossas under inträdande nya förhällanden, då stundens tvång och konsiderationer ej längre bjuda tystnad. Dock, i våra dagar, då menniskan, betvingande naturens krafter, kan med rättmäti stolthet säga, att afstånden i förhållande till rummet i många hänseenden icke längre existera — i våra dagar synas äfven afstånden fråga om tiden börja att förminskas. Det, hvartill fordom behöfdes år, det sker nu vå månader, R veekor, på dagar. Deraf den brådstörtade fart hvarmed hänlelserna utveckla sig och följa på hvarandra; leraf det underbara att de år. som förflutit