Aftonbladet – 22 mars 1856, sida 4

BLANDADES ÄMNEN. — Kinesiska militåren. Den kinesiska sollaten gör, efter europeiska begrepp om militärisk lisciplin, en högst ömklig figur. De trupper, som len regerande kejsaren sänder mot rebellerna, gifva under sina marscher en bild af den förfärligaste oording; de plundra till höger och venster der de fara am allt hvad de komma öfver och äro en fasa för nvånarne i städerna och på landsbyggden. Förutom ;tt gevär och en lans bär hvarje simpel soldat ett raply och en lykta. En sådan armeö utan disciplin, nod och rörlighet kunde tillintetgöras af en enda uropeisk bataljon. En europeisk soldat lossar åt:ninstone 20 skott medan kinesen lossar ett; har han indiligen åter laddat sitt gevär, vänder den som bär zeväret bort ansigtet, och hans granne i ledet trycer af. Det är vidare nästan otroligt huru många enniskor som plågas och ruineras för fortskaffandet af blott en enda soldat. Man behöfver en särskild agn för den kinesiske kavalleristen, en vagn för sadelmunderingen och en för hästens foder. För att oringa några hundra man i fält, måste ofta 1009 menniskor medfölja såsom tjenare. — En pilgrimsfärd af särdeles egen beskaftenhet har nyligen blifvit gjord af två engelska tuvrister. Sedan de öfver Egypten besökt det heliga landet —Jerusalem, Jordan o. s. v. — företogo de sin återfärd genom öknen, der de hade mycket att uthärda af hetta och törst. De ha besökt berget Sinai, med Exodus (2:dra Mosebok) i handen som gvisare och efter samma marchroute som israeliserna fordomdags. De hafva druckit kaffe på samna ställe der Moses mottog de tio budorden och ått på samma klippa der han satt då han under riden mellan Israels barn och Amalekiterna uppfte sina händer för att från höjden nedkalla segern sitt folk. Slutligen ha de i åtskilliga grottor och bergshålor funnit flera märkvärdiga, af ingen resan1e hittills beskrifna fornlemningar. — Ett bref från Schiller. -I andra delen af sDredsner Album meddelas ett bref från Schiller. Brefvet är skrifvet den 2 April 1305, således få vecsor före hans död, och stäldt till målaren Grass i Rom. Grass hade skickat till skalden några verser och en landskapsteckning med anhållan att derefter bedöma, huruvida han borde välja målaryrket eller t poetiska. Häruppå svarar honom Schiller: Jag ulle råda er att i händelse bi hlir qvar i Italien uteslutande egna er åt landskapsmåleriet; eller ock, i fall böjelsen för poesien är starkare, att lemna Italien och i Tyskland slå er på tysk poesi. Men emellan dessa båda måste ni, som jag tror, göra ett val, -medan måleriet såväl som poesien helt och hållet rdrar sin man, och här ingen delning är möjlig. atta derföre ert beslut snart och oåterkalleligt, ty ifvet har en kort vår, och konsten är odödlig., eos