Aftonbladet – 20 mars 1856, sida 1

Eee Vg KPA EO NE Mr a RV RA dagliga pressen. Man kan icke derur göra ett referat, såsom ur processdokumenter, ty det är en försvarsskrift, sammanställd af ministeren; det innehåller på långt när icke alla skrifter, och af de meddelade ha många blifvit framlagda blott i utdrag. Man kan icke kortligen anföra dem efter deras ordning, såsom t. ex. talare vid en parlamentsdebatt, ty de äro icke ordnade hvarken efter tiden eller efter innehållet, utan om hvarandra som en väl blandad kortlek. Man måste för att sammanfoga de strödda delarne låta det egna omdömet kanske också den egna fantasien medverka; men vore skruplerna och tviflen ännu vida flera, så måste dock saken utföras och det utan dröjsmål, så att icke ensidiga eller oärliga utdrag må intaga fältet och vilseleda det allmänna omdömet. Den blå boken börjar med ett tillkännagifvande af lord Clarendon åt öfverstelöjtnant Williams, dateradt d. 2 Aug. 1854, innehållande, att den sednare blifvit utnämnd till hennes maj:ts kommissarie vid högqvarteret för turkiska armån i Asien och i denaa egenskap har att handla enligt lord Raglans ordres, att han eger genom lord Stratford sätta sig i beröring med turkiska regeringen och låta lord Clarendon få kännedom om korrespondensen med lorderna Stratford och Raglan äfvensom om allt af politiskt intresse,. Han förmanas att underhålla vänskapliga förbindelser med de turkiska officerarne liksom med de franska, som tilläfventyrs i lika egenskap kunna bli skickade till Asien, och att. för öfrigt vänta speciella instruktioner af lord Raglan. Williams ankom: till Konstantinopel den 15 Augusti, således vid den tid då å enä sidan expeditionen mot Sebastopol förbereddes och å den andra underrättelse just ankommit att en blodig men oafgjord drabbning förefallit vid Kuruk-Dereh, att Bayazid blifvit besatt af ryssarne och att således, som Stratford säger, en handelsväg, på hvilken mycket britiska manufakturvaror gå, blifvit hotad om icke spärrads. Williams rådplägade med Raglan i Varna och fick af honom anvisning att begifva sig till Kars, att på förband genom Stratford förskaffa sig af turkiska regeringen nödiga fullmakter och att ställa sig i vänskapligt förhållande till den franske officer, som lord Raglan hade skäl att hoppas marskalk S:t Arnaud skulle i samma egenskap afsända. Någon fransk kommissarie blef likväl aldrig utnämnd, och att skaffa fullmakter glömde lord Stratford, som fem månader derefter omtalas. Icke ett ord är sagdt om de planer man hade för fälttåget i Asien; men på många ställen framlyser att lord Stratford åtminstone väntade att de allierade följande året skulle gripa till offensiven i Asien. I September skrifver han till Clarendon: Skälen att hålla sig på defensiven skola efter all sannolikhet nästa år ha förfallit, och man kan hoppas att de allierade skola vara i stånd att rikta en stor del af sin uppmärksamhet på asiatiska gränsen och andra närliggande ryska provinser.. Och Clarendon svarar i Oktober: Hennes maj:ts regering har ett direkt intresse uti att asiatiska armen är i dugligt skick, då det är sannolikt att nästa år militäriska operationer i stor skala skola blifva företagna i Asien.s Ännu i Februari följande året yrkar han på att belägringsparken i Kars må bli försedd med manskap (1000 kanonierer) och ammunition; och vid samma tid gaf turkiska öfverbefälet befallning att mot våren samla 25,000 transporthästar vid Erzerum. Man måste ihågkomma att alliansfördraget af den 12 Mars 1854 bestämmer, att den allmänna planen för fälttåget skulle fastställas af de tre armåeernas öfverbefälhafvare. Den 14 September ankom Williams till Erzeruns och emottogs af civiloch militärmyndigheterna med all möjlig heder. Hvad som är ganska märkligt och som ledde till många onda följder är att alldeles ingen bestämmelse fanns och ingen öfverenskommelse blifvit träffad om hans rättigheter och skyldigheter i allmänhet och synnerligen i fråga om hans ställning till de turkiska officerarne. Sedermera och i förbigående nämner lord Clarendon en gång, att kommissarien, som var fullkomligt bekant med landet och folket, skulle erhålla hög rang i turkiska armn, och vid årets slut följde också hans utnämning till ferik eller divisionsgeneral. Men derförinnan hade redan mycket blod flutit och åtgärden förblcf otillräcklig. Att en främling utan rang i turkiska armön, till och med utan något slags kreditiv, blott på grund af titeln engelska drottningens kommissarie försökte att visa sig minst såsom öfverste, måste framkalla motstånd och gifva anledning till de förargligaste uppträden, till och med om han derunder bibehöll större lugn, visade mera afseende för en främmande stats ömtålighet och hederskänsla, var mera upphöjd öfver personligheter och tänkte ärligare mot sultanen och hans regering än Williams gjorde. Jemte hans rastlösa verksamhet, hans. stora förvaltningstalent, hans ifver för Portens finansiella intresse, hvarem hvarje blad i denna bok gifver vittnesbörd, och hans militäriska skicklighet, hvarpå fästningens ärorika försvar är ett bevis, har han verkligen gjort sig skyldig till alla nyssnämda fel, och bevisen derför innehållas äfven i dessa dokumenter. Den 2 November vill engelska konsuln Brant i Erzerum hafva fått kännedom om ett samtal emellan de turkiska officerarne, hvarvid Shukri pascha förklarat, att de turkiska myndigheterna icke stode under Williams befäl och icke skulle tåla hans inblandning.. Williams ger sig ickejro förr än Shukri pascha blir beröfvad sitt befäl, arresterad och förd till Konstantinopel för att straffas, samt uppställer sjelf anklagelser mot honom; hvilka hufvudsakligen hvila på nämde yttrande och framställa Shukri paschas hela förhållanden såsom bevis på den vid det tillfället uttalade föresatsen. Han och många andra officerare, som med utmärkelse tjenat vid Donau, och hvilka Stratford sjelf icke kan neka ett godt vittnesbörd, betecknas af Williams och Clarendon utan vidare omständigheter såsom kriminalförbrytare,, emedan de missakta kommissariens person eller råd, eller vägra lemna upplysningar; och sedan det vid en förbereredande undersökning visat sig att intet skäl finnes till anklagelse, fortfar Clarendon ännu hela månader att fordra deras förvisning eller annan bestraffning, tills turkiska ministeren slutligen afgifver en höflig men bestämd förklaring att den icke vill göra privata tvister till en kriminalsak. Williams och Stratford hafva vid hela sin verksamhet ögonen fästade på tiden efter freden och på de förhållanden, som nu genom de såkallade reformerna föranledas — nemligen Turkiets fortfarande ockupation. Då jag, skrifver den förre till Clarendon d: 24 Mars 1855 från Erzerum, vdå jag vidtager anstalter emot den utländska fiendens anfall, så har jag icke dervid förlorat ur sigte de inhemska fienderna och den sociala oordningen. MHöjderna, som beherrska staden, förses med skansar och blockhus, som skola bringa till tystnad de oroliga, som veta att reform är nära för handen och som, ehuru de darra för en stark regering, likväl kunde blifva ganska besvärliga om de visste att de blefve ostraffade., Stratford röstar något sednare för att turkiska kontingenten, bestående af Portens undersåter och britiska officerare samt varande i engelsk sold och 20,000 man stark, skulle förläggas icke till Eupatoria utan till Balaklava. Betalad och försedd med officerare af hennes maj:ts regering, skulle kåren, om den stationerades i Balaklava, nödvändigt utgöra en del af den engelska styrkan samt öka engelska öfverbefälhafvarens inflytande och mora!iska betydenhet i krigsrådet. Äfven kunde man vänta fördelar af beröringen med officerarne och i viss mån äfven af umgänget med soldaterna i britiska armåen. Jag behöfver icke fästa ers herrlighets uppmärksamhet på i hvilken riktning dessa fördelar kunde praktiskt begagnas.