Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 2

— Vi. det val, som den 27 stl. Februari förrättades för upprättande af förslag till borgmästare i Säther, tillföllo de flesta rösterna vice häradshöfdingarne Abenius, Adlers och Gyllenram. een — I enlighet med landskontorets redogörelse öfver bränvinstillverkningen vid större brännerier inom Elfsborgs län under sistförflutna bränvinsbränningstid, hafva under 9 sådane, deraf bränvinsbränning uti 6 utöfvats i tvenne, men uti 3 endast en mänad hvardera, tillverkats 140,878, kannor 6 gr. bränvin för ett tillverkningsbelopp af 48,769 rdr 30 sk. bko, hvilket understiger den anmälda tillverkningen med 3741 !, kannor och 3037 rdr 8 sk. afgift, ibland hvilken senare summa är inbegripen den afgift 1400 rdr som erlades förskottsvis för bränneri i Borås, men återgäldades emedan bränvinsbränning derstädes ej blef utöfvad. Kontrollkostnaden härför gör: till öfverkontrollör, kontrollörer och vittnen 3496 rdr, reseomkostnader 377: 30, 10, diverse utgifter 29: 38, 7, eller tillsammans 3903 rdr 21 sk. ö rst. bko Således har staden en nettobehållning af bränvinsbränningen sistl. höst uti större brännerier irom länet af 44,866 rdr 8 sk. 7 rst. bko. — Augsburger Allgem. Zeitungs pariserkorrespondent meddelar i skrifvelse af den 6 dennes en, som det säges, från säker källa hemtad underrättelse, att Frankrike i den sjette sessionen skall hafva föreslagit territorialförändringar i Italien till Sardiniens förmån. Bladet (hvilket som bekant är har en bestimdt österrikisk färg) gör härvid den anmärkning, att ifa I denna underr ttelse bekräftades, skulle konferenserna, hvilka endast anställts tiil oriontaliska frågans lösning, härigenom hafva öfverskridt sitt uppdrag, och förutspår häraf oundvikliga förvecklingar. — Från Lidköping-Wenersborgstrakten skrifves till Hjo nya Tidning: I början af sistlidne December månad underrättales svenska allmänheten af små och stora tidningar, att åverkan på telegraflinien den 23 November var begången på två ställen inom vår ort, vid Särestads kyrka, der linien var afbruten och ett stycke af tråen om 16 å 18 alnars längd bortstulet och undangömdt i en närbelägen sandgrop, samt vid lagården, . mil från Grästorps gästgifvaregård, der linien äfven var afbruten, och spår efter 2 personer syntes å den rimfrostbeklädda marken. Med anledning äraf yttrades och tänktes sannolikt mångenstädes i landet hvarjehanda rörande vestgöta-okynne, m. m. lyl. Ehuru nu befintligheten af en sådan egenskap, såsom ingrediens i vestgöta-nationalkarakteren, ej helt och hållet kan förnekas — den torde utgöra ett ringa återstående skimmer från vikingalynnet ifordoa dagar, då vestgöta-namnet på ryktets vingar flög omkring verlden — så bör dock sanningsenligt upplysas, att den efter all anledning denna gång ej kan tillskrifvas hvad som händt, ithy att det blifvit i det närmaste klart, att den som föröfvat detta ofog ej varit någon annän än den gamle välbekante Kalle Vinter, som den natten var ovanligt sträng oeh ej tålde att telegraftråden satt så spänd. (Man vet att jern och annan metall ej obetydligt utvidgas för värme och sammandrages för köld. Om nu tråden genom alternerande värme och köld kommit att omärkligt flyttas så att den satt hårdt spänd mellan några stolpar, så var det gifvet att den der skulle springa af då kölden än vidare ökades.) De vittnen vi kunna förete mot denna notabilitet, äro följande i orten väl kända personer, som först blifvit skadan varse, och emot sanningen af hvilkas uppgifter här i orten intet tvifvel eger rum: Bondesonen Andreas Johan Johansson, som med ett par hästar körde förbi vid Särestads kyrka i samma ögonblick tråden smällde af, hvilket nära nog skrämde hans hästar att skena, och som i detsamma såg tråden nedfalla vid två stolpar och slakna ned emot marken mellan 6 andra. Johannes Andersson från samma gård, hvilken i sällskap med en annan person något sednare passerade samma ställe och såg tråden nedfallen på landsvägen, upplade den på en broledstång, för att den ej vidare skulle skadas. Huruledes en del af tråden kommit loss och ned i sandgropen vid vägen, är visserligen ännu outredt; men det har blifvit upplyst att tråden trasslat sig för hästfötterna, då en annan person sedermera passerat stället, hvarvid synes sannolikt att den kunnat afryckas samt sedan af någon annan blifvit nedkastad af vägen i sandgropen, der den ingalunda legat undangömd, utan blott funnits löst liggande. På andra stället hade åter hemmansegaren Jonannes Svensson i Lagården och f. d. soldaten Rapp, tidigt om morgonen, då de kommo körande, funnit tråden afsprungen och nedfallen öfver landsvägen, då de flyttade den till sidan, på det vägfarande ej skulle nödgas köra öfver den, och det var deras spår som synts i rimfrosten på marken. — Våra insändare. 1. Älskaren af rättvisa torde inse, att vi ieke kunna införa hans obestyrkta uppgifter rörande en brandstodsaffär och att vi, att döma af tonen i hans artikel, måste anse honom me a leddaf enskildt hat eler intolerans än af kärlek till rättvisa. 2. Ur den från Nerike insända anhållan om 1, skola vi vid tillfälle meddela det väsentligaste.— En insänd artikel om skjutsningsskyldigheten skall äfven med det första införas.