Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 2

ögonblick som ni gör er kur för dottern i denna ligistfamilj kan ni omöjligt förblifva konungens vän, ni måste då konspirera med hans fiender ... — Aldrig! För öfrigt så har jag ej ännu haft med den öfriga familjen att göra. Henriette har endast för mig omtalat en af deras vänner, hvilken är fanatisk ligist, just samme la Ramåe som ni denna eftermiddag bjöd på ett så dugtigt rep. Men dessa min vackra älskarinnas förtroenden ha ju i dag låtit mig tjena min konung, ty genom att jag påminte den uslingen om hans förfarande mot hugenotterna, hvilket han ej trodde någon känna till, tvingade jag honom att släppa den stackars Pontis, på hvars lif han så oförskämt pockade. Det är således ibland ganska bra att ha sin utkorade i det fientliga lägret. Vari alla hänseenden lugn, min ä le beskyddare, tro mig, då Henriette och jag äro allena tala vi om helt andra saker än politik. . Det kommer det kommer, och gifter ni er med dottern, måste ni nog hålla till godo med modrens politiserande, ty denna dam, denna förnäma dam, för att begagna edra ord, erkänner ingen annan konung i Frankrike än Carl IX, så död han än är... det hjelps icke, han är ändå den ende monark i verlden, emedan han händelsevis varit hennes; Gud vet om hon en gång skulle bifalla till sin äde sons utväljande till konung... Nå, jag vill ej tala om gubben dEntragues, det är en sammansättning af den lumpnaste äregirighet, lägsta snålhet och dummaste beuniran för sin utmärkta maka hvilken allt, det erkänner jag, har hufvud för två ider er derföre, närma er flici S dera henne länge, och niska!l söka er en hustru i den familjen. Espårance började skratta. ibleu, ic e (Forts. följer.)