Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 2

serligen ej någon legitimerad prins, men han är icke desto mindre en konungs son, ehuru oäkta, och jag vet ej om det vore klokt af mig att tala med allt för mycket förakt om denne unge man. Det är ett visst tomrum under min mors bref hvilket tyckes råda mig till kristligt öfverseende med alla hvilkas börd icke är ren. Crillon rodnade, och hans samvete fullbordade att gifva den unge mannen rätt. Espåerance återtog. Och för att återkomma till grefven af Auvergne, hvilken jag för öfrigt icke alls känner, så vet man intet vanhedrande om honom. Han har blifvit uppfostrad i högtsalig konung Henrik III:s kabinett och är ej illa omtyckt af den nuvarande konungen. För öfrigt så känner jag honom icke; det är flickan som jag gör min kur, och icke brodren eller modren. ; Crillon fortfor att skaka på hufvudet. Först handen, mumlade han, sedan armen och så hela den öfriga kroppen... de der dEntragues äro ej som andra... de släppa ej sitt en gång fattade tag... Ni är således redan vid bröllopsgåfvorna,.. Harnibleu!... att ni skulle gifta er med en dEntragues, nils. Och hvarför icke ? frågade Espårance, lätt sårad af den vredgade ton och myndigbet hvarmed Crillon, en främling, vågade :ala om hans hjertas angelägenheter. Se här mina skäl; unge man: för det första har ni redan förrådt en viss tillgifvenhet för konungens parti, hvilket äfven är mitt... detta var ju utomdess er mors önskan ? Ja, och jag har aldrig tänkt någonting anat än att uppfylla denna önskan. Men det skall blifva er ganska svårt om ni allvarsamt lierar er med dessa dEntragues hvilka alla äro ursinniga ligister; och i samma