Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 2

Ja visst, chevaliers, sade Espårance med en mild envishet. . ; Harnibleu ! utropade Crillon och slog sig med en så häftig rörelse för pannan att hästen skyggade till. Olyckliga barn!... ja... det kan ej vära några andral!... Skulle ni ha gissat till min hemlighet. Gud gifve att jag misstagit mig!... Säg, skulle ni af en händelse räkna grefven af Auvergne för någonting kungligt? Är han då icke en son till Carl IX och... Huru ! det var således honom ni menade? Ja visst. Då är denna så förnäma mor... detta diamant-underverk Maria Touchet... Nå väll... Numera fru Balzac dEntragues? Utan tvifvel. Dottren ... fröken Henriette ... sÄr ett skapelsens mästerstycke. Stackars gosse! arma barn!x Efter dessa utrop sänkte Crillon hufvudet mot bröstet och föll i djupa tankar. Store Gud,, stammade Esperance, ni förskräcker mig... Ni ser så bestört ut som om jag fallit i en tigers klor. Crillon svarade icke. Ifall denna tystnad betyder att ni om denna familj vet saker, hvaraf min ära kunde lida, så värdigas säga mig dem, och jag skall, oaktadt min kärlek, genast fatta mitt beslut. Huru kunna meddela cr allt detta utan att synas förtala qvinnor, svarade Crillon långsamt, nej ännu aldrig ha mina ord kastat en skugga på andra... må jag äfven denna gång tiga! Men min herren, inföll Espårance lifligt, Maria Touchet har kunnat vara älska Carl IX utan att en ohjelplig vanära för evigt skiljer henne ifrån hederliga menniskor. Grefven af Auvergne, Carl IX:s son, är vis