Aftonbladet – 18 mars 1856, sida 3

alv INONNA 518 vid tforhoöoren, Usval och då dessa personers kristendomskunskap af komministern i Löt befunnits tillfyllestgörande, icke något hinder mötte för deras admitterande till H. H. Nattvard. Detta utslag har icke blifvit öfverklagadt; men då någon tid derefter kyrkoherden Holmgren i pastor Sparrmans närvaro, uppå en till den ene af klaganderne framställd fråga om 8:de budets innehåll, erhållit det besked, att han ej vore beredd häruppå afgifva svar, och sedan kyrkoherden, åtföljd af bemälte pastor, begifvit sig af för att göra ett besök hos den andre af klaganderne, hvilken ej träffades hemma, men kallad att hos kyrkoherden sig infinna, denna kallelse icke hörsammat, fann sig kyrkoherden af sin embetspligt och kyrkolagens föreskrift föranlåten att vägra den ene af klaganderne (den med hvilken han talat i ämnet, och som anmält sig till skrift) nattvarden. Häröfver anfördes då af båda klagomål. Tit. Holmgren, kallad att muntligen sig häröfver inför domkapitlet förklara, uppgaf sitt förfarande hafva grundat sig på domkapitlets ogillande af klagandernas försummelse att i förhören sig infinna, hvaruppä domprosten Knös genmälte, att berörde ogillande förekommit i en mellanmening, hvaremot hufvudmeningen innehölle, att icke något hinder mötte för klaganderna att begå H. H. Nattvard. Vidare förklarade sig tit. Holmgren icke s. s. pastor kunna grunda sitt omdöme i en samvetssak på ett intyg af komminister, helst denne hade för sed att vid sina förhör framkasta en och annan fråga att besvaras af hvar och en som så fann för godt. Af den anklagades berättelse om utgången af sina sednaste försök att inhemta kännedom om klagandernas kristendomskunskap upptogs ingenting i pretokollet, hvilket svaranden ej heller lemnats tillfälle att justera. Då målet i domkapitlet d. 12 sistlidne Januari till afgörande förekom, yttrade theol. adjunkten, prosten Hultman, enligt protokollet af samma dag, att då kyrkoherden Holmgren, oaktadt domkapitlets utslag, fortfarande vägrat klaganderna nattvarden, då inga nya hinder för klagandernas nattvardsgång sedermera örefunnits, och då svarandens försök att försvara sig icke hade afseende på hufvudsaken utan endast på en mellanmening, kunde prosten ej undgå att för hörsamhet och gensträfvighet emot förmän, samt emedan svaranden ej ställt sig domkapitlets utslag dill efterrättelse, ådömma honom sex månaders suspension. Professor Toren fann, lika med den föregående konsistoriiledamoten, svaranden skyldig till gensträfvighet emot sin biskop och förmän; men då det läte sänka sig, att verkliga samvetsbetänkligheter legat ill grund för hans handlingssätt, då ännu icke nå30n visitation inom församlingen hållits, då vidare i en tid, då ett obetänksamt bruk af H. H. nattvard obestridligen i vår församling är så gängse, det med skäl må synas betänkligt att med den yttersta stränghet anse den som ännu möjligen af mindre evangeliskt än lagbundet nit drifvits till sina åtgärder i och för hämmandet af detta onda, och då slutligen det itminstone måtte ligga den andliga myndigheten om hjertat att ett sådant nit utvecklas till sannskyldig nitälskan, så önskade professorn att svaranden för denna gång blefve ansedd med en lindrigare bestraffaing än den honom af prosten Hultman ådömda. Professor Beckman fann ej tillräckliga skäl att dömma svaranden til ifrågaställda ansvar, enär domkapitlet genom sitt förra utslag icke ålagt kyrkoherden Holm3ren att med åsidosättande af sina egna betänkligheter klaganderna admittera. I formelt afseende hade visserligen kyrkoherden felat; men med anledning af den uppgift han gjort angående komministerns sätt att förhöra, borde undersökning om verkviga förhållandet företagas. Doktor Segerstedt och domprosten Knös förklarade sig instämma med prosten Hultman. Till följd häraf beslöts afkunnandet af följande utslag. Upsala domkapitels utslag med anledning af den nmälan som i domkapitlet blifvit gjord af v. konraktsprosten P. O. Zethrin i Lillkyrka, att f. riksJagsmannen A. Fredriksson i Unsta och hemmansegaren E. Eriksson i Skörby, Hacksta socken, uti till ovesagde v. kontraktsprost ingifven klagoskrift andrasit, hurusem de, efter att hafva i domkapitlet anfört besvör öfver dem af kyrkoherden i Hacksta och Löth J.N. Holmgren vägradt tillträde till HL. bh. nattvard på grund af påstådd bristande kännedom om deras kristendomskunskap, enär de hvarken bevistat Jet af kyrkoherden år 1853 hållna husförhör, ej heller på kyrkoherdens kallelse infunnit sig till enskilda förhörs undergående, hvaruppå domkapitlet genom atslag den 14 sistl. Juli resolverat, att, alldenstund vederbörande komminister genom behörig anteckning i församlingens kyrkobok vitsordat klagandernes kristendomskunskap, hvilken sålunda icke bort varit kyrkoherden obekant, domkapitlet, ehuru det visserligen ogillade klagandernes uteblifvande från de af pastor anställde förhör, i förevarande fall fann intet hinder möta för klagandernes begående af H.h. nattvard, fortfarande, enligt klagoskriften bifogade intyg af v. orgelnisten och klockaren K. W. Wesslen, af syrkoherden Holmgren skulle förmenas den h. Battrardens åtnjutande; i sammanhang hvarmed klazanderne anmält, att, enligt likaledes bifogadt intyg af klockaren Förstedt, en mängd andre personer inom Hacksta församling skulle blifvit dels på grund af icke nöjaktige svar förmedelst utanläsning, dels för uteblifvande från de af kyrkoherden Holmgren år 1853 hållne husförkör, uteslutne från den h. nattsarden; med anledning af hvilken anmälan kyrkoherden Holmgren, till domkapitlet inkallad, förklaring afgifvit; gifvet och afsagdt den 12 Jan. 1856. Hvatl sålunda förekommit har domkapitlet i öfvervägande tagit, och alldenstund domkapitlets den 14 Juli 1855 gifna utslag klart och bestämdt innehåller, utt i förevarande fall intet hinder mötte för f. rikslagsmannen Fredrikssons och hemmangegaren Erikssons begående af H. h. nattvard, men kyrkoherden Holmgren likväl icke ställt sig detta laga kraftvunna atslag till efterrättelse, utan under förtydning af dess ordalydelse vägrat Fredriksson och Eriksson att nattvarden begå, utan att, enligt Holmgrens inför domsxapitlet gjorda erkännande, några andra skäl för sådan vägran tillkommit; ty pröfvar domkapitlet rättvist att i stöd af k. kyrkolagens 19 kap. 23 , om then som mot sin Biskop och sine Förmänn geenstörtig är, uti the Saker, som theras Embete angås, ;jemförd med koaogl. cirkulärbrefvet den 1 Augusti 1718, 4 1, och kongl. cirkulärbrefvet den 7 December 1787 1, döma kyrkoherden Holmgren till suspen sion från innehafvande embete och lön, samt att, då Holmgren med anledning af förseelse i embetet förut olifvit af h. h. doktorn och erkebiskopen i några konsistorii ledamöters närvaro enskildt varnad samt lerefter för ohörsamhet mot konungens befallningshafvande i länet på en månad varit från embetet suspenderad, den honom nu ådömda suspensionen till en tid af sex (6) månader bestämma. Dock kommer detta utslag att enligt k. circulärbrefvet den 7 December 1787 Kongl. Maj:ts och risets Svea hofrätt underställas. År och dag som ofvan. A. EB. Knös. J. U. Segerstedt. Å. F. Beckman. OC. 4. Toren. H. G. Hultman. J. A. Schagerström. Den, som med detta utslag icke åtnöjes, eger att leruti hos kongl. Svea hofrätt söka ändring genom besvär, som af klaganden sjelf eller lagligen befullmäktigadt ombud skola författas och underskrifvas samt sist kl. XII å trettionde dagen efter af utslaset bevisligen erhållen del, den dagen likväl oräknad, uti kongl. Svea hofrätt ingifvas jemte bevis om dagen för utslagets undfående; och åligger det klasanden, om han till ändrings sökande sig befogad finner, att dessutom ej allenast inom den tid han, jemlikt hvad berördt är, bör sina besvär inlemna, hos domkapitlet antingen skriftligen, eller till konsistorii sammanträden muntligen anmäla sitt tillämkande, samt att derefter, inom tretdå besvären sednast bör v