Aftonbladet – 18 mars 1856, sida 1

sina hufvuden. Detta förtrollande rum var möbleradt med fåtöljer af et: så beundransvärdt bildhuggeriarbete att förmodligen hvarje stol kostat konstnären tio år af hans snille och lif. Armarnes med rosor och murgrön omslingrade ormhufvuden, fötternas mångfärgade snäckor och vilda blommor, frontonernas sfinxer och salamandrar och ryggstödens outgrundliga bas-reliefer bildade tillsammans någonting så mästerligt och utmärkt, att ett dylikt arbete i sig innefattade ett helt tidehvarfs karakter och rikedom: karakteren, emedan man på ett sådant verk ser konstnärens fantasi framlysa i dess hela allmakt; och rikedomen, emedan en stat måste vara rik för att vä irdigt kunna uppmurtra så stora snillen. Väggarne voro betiäckta med tafior af Bellini, Giorgione och den gamle Palma; men allt detta försvann i skuggan, som om palatsets egare föga värderade dessa skatter, utan i det stället önskade fästa den främmande gäöstens uppmärksimhet på : ndra värdigare föremål, Crillon förvånades öfver denna ensamhet, och rundt omkring herrskande tystnad. Han satte sig i en fåtö!j, lade sin värja öfver sina knän och afvaktade med otålighet äfventyrets vidare utveckling. Änåtligen öppnades en midt emot honom belägen dörr, och en qvinna inträdde, i i hvilken han med bestämdhet tyckte sig igenkänna den okända från föregående aftonen. Samma hållning, semma växt, samma stirrande blick hvilken redan i gondolen i så I grad beärat och förvånat Crillon. Sammetsmasken betäckte äfven nu hennes ansigte. Denna dam stannade stum och orörlig på rummets tröskel. Ion bar en klädning af tjockt hvitt siden och några blommor voro blygt fir tade vid hennes I En otalig mingd armband slingrade sina tjocka guldlänkar kring hennes sjäda armar,