Aftonbladet – 18 mars 1856, sida 1

hvars högt klappande hjerta alla dessa försigtighetsmått gjorde ett sällsamt intryck Han var nu i en liten mörk, ojemt planterad trädgård; ej en enda ljusstråle vägledde hans steg, han tvekade redan och famlade obeslutsamt omkring då ett sken på en gång upplyste trädtopparne och 1 ett magiskt skimmer inhöljde de likt strålande smaragder glänsande bladen. Ännu en port Ööppnades, och Crillon var ändtligen inom den mystiska boningens område. Han befann sig uti en stor marmorsal, hvilken upplystes af en i taket hängande silfverlampa. Ett tungt sidenförhänge skiljde denna försal från den öfriga våningen. Knappt hade Crillon mträdt i detta rum förr än äfven denna dörr, likgom af osynliga händer, tillslöts. Chevalieren upplyfte det tunga draperiet och inträngde i ett annat :um. Här stod på ett dyrbart skulpteradt, med elfenben inlagdt ebenholzbord en präktig aftonmåltid uppdukad; de läckra rättena voro upplagda på gyllne fat och uti rikt ciselerade silfverskålar. Der funnos det yppiga Lombardiets skönaste frukter, Archipelagens mest berusande viner, kallt villebråd och Adriatiska hafvets utsöktaste fiskar; det var med ett ord en anrättning som i alla hänseenden kunde ha tillfredsställt tjugo hungriga konungar. Uti det prydligt hvälfda, rikt utsirade taket hängde en af de så namnkunniga venetianska ljusSTOnOrna, med sina blåa, röda, gula och hvita lasblommor. hvars smidiga linier, undersköne sammansättningar och fantastiska vridningar ännu i dag uppvi äcka vårt högmodiga och iliga sckels För äning och beundran. Ut If af dessa kristallrosor brunno kulörta, oftande vaxljus hvilkas sken insvepte t i ett magiskt halfdunkel; dessa vaxvoro alla till gen ofverensstämmande ved de blommor från hvars kalkar de höj nr