Aftonbladet – 18 mars 1856, sida 1

lagunen och sväfvade lätt fram emellan de till båtarnes skydd öfverallt upprättade pålverken. Natten var mörk, vinden kom från hafvet och gondolen framgungade muntert på de lätt uppretade vågorna. OCrillon såg öarne San Lazaro, S:t Michel och Murano småningom försvinna. Efter en stunds rodd for gondolen tvärs öfver lagunen, hvarefter den inträngde i ett lugnare vatten, en kanal, å ömse sidor omgifven med blomstrande stränder. Här mäst båten slingra sig mellan den höga vassen, oc! mer än en gång uppryckte gondolierens åra hela knippor af volubilis, vat e. liljor och doftande näckrosor, hvilka sedan blygt nedföllo för den franske hjeltens fötter. Hv irthän för mig denne man? tänkte Crillon, ty vi måste redan vara långt ifrån Venedig. Han fruktade ej ett ögonblick att detta äfventyr möjligtvis kunde dölja en snara; han frågade ej en gång gondolieren, som med hastighet och verklig skicklighet lät sin båt följa denna förtjusande kanals alla slingringar, hvarthän han förde honom. Sedan de passerat under en tegelbro, djerft hvältd öfver en enda pelare, sköt roddaren sin lätta julle allt djupare in 1 det höga gräset tills de är dtligen stötte mot land; då hoppade han lätt ur gondolen och räckte Crillon ödmjukt handen. Chevalieren steg i land och såg sig nyfiket omkring. Han stod under en slags portik, bildad af murgrön och vilda vinrankor. blommande granatträd dolde med sina a grenar ingången till en liten, på alla i de skönaste blommor omgifven port. idolierer i tyst på den lilla poriike ett. trolleri öppnades; en stötte ut frön strants bakom chevalier:n, på