Aftonbladet – 18 mars 1856, sida 1

Förtretad öfver sitt folks oskicklighet attejj upptäcka de hemlighetsfulla buden, passade han sjelf på nästa timmas sändebud; det var; aftonens sista bukett, och den bars till hotellet af ett barn som påstod sig hafva emottagit den af en gondolier. Vid penseblomman var denna gång en litt. biljett fästad, som Crillon med högt klappande hjerta öppnade och läste: Chevalier! sade de fint skrifna orden, om ringen på er högra hand betyder att ni ärj gift eller genom en helig ed fästad vid någon qvinna, så uppbränn dessa rader och strö askan för vinden; men om ni är fri, så låt i afton! kl. 10 ro er till arsenalvarfven; men endast! om ni är fri, hör ni det, Crillon! Chevalieren utstötte ett glädjeskri, han förstod ändtligen att hans uälventyr ej varit en hvardaglighet, ett gyckel, som hans roddare , velat låta påskina. Fri!... aldrig hade hans hjerta varit det mera än i detta ögonblick. Då klockan slog tio i det storhertigliga palatset, höll han redan med sin gondol utanför den täta lönnalln, hvilken då omgaf arsenalvarfvens kaj, och dess mörka, öfver vattnet fallande skugga dolde honom helt och hållet för allas blickar. I Han hade knappt väntat i fem minuter då lätta årslag förkunnade honom en bäts an! komst. Snart igenkände han äfven den okän-: das svarta gondol och den ifver åran lutade, maskerade roddaren. Gondolen stannade lik bredvid hans båt, men denna gäng var det Crillon som lätt hoppade ned i den okänd farkost; han skyndade gladt in i den lilla kajutan; den var tom! i Den maskerade gondolieren gaf chevalierens roddare ett tecken alt återvända till palatset, hvilken befallning de ögonblickligt utförde. Den hemlighetsfulla gondolen styrde ut mo om aftonen förut tätt :