Aftonbladet – 15 mars 1856, sida 2

mig, det jag då först föll på den idån att med deteamma göra er min uppvaktning. Jag besvär er hr chevalier, haf öfverseende med mig; jag vet, denna uppriktighet är oförskämd, men må jag hellre vara ohöflig emot den store Crillon, än ljuga inför honom. Nu har jag uppfyllt mitt åliggande och skyndar derföre att ånyo begifva mig å väg. Så brådtom ? Jag fick just nyss en viss liten biljett ifrån den ifrågavarande personen, hvari jag lofvas ett möte... och att mankera detta möte vore lika omöjligt som farligt. Verkligen!... det är då en gift qvinna?v Nej, det är en ung flicka... men det oaktadt föga fri... öfver sina handlingar. Jag måste således öfverträffa mig sjelf i försigtighet... den utsatta tiden är för öfrigt snart inne... jag har således ej mycken tid. en Men . . v, inföll Crillon sorgset. Skulle jag ha misshagat er, hr chevalier 2 Nej, men jag är ängslig för er... jag fruktar allt! Espårance betraktade Crillon med förvåning. Det kommer sig deraf att ni blifvit mig så varmt rekommenderad,, skyndade chevalieren att tillägga; och när skall detta möte ega rum ? I afton. Lårgt härifrån? Jag frågar er ej af nyfikenhet för att derigenom erfara cr älskarinnas namn; jag önskar endast veta afståndet melJan detta ställe och lägret. Det är helt nära den lilla byn Ormesson. Jag känner den; jag har till och med en gång blifvit sårad i trakten : eromkring. En obehaglig bekantskap, herr chevalier!, Ja, herr Balzac dEntragues har ett landställe der i grannskapet, ett litet slott med löpgrafvar. Esperance blef purpurröd; men som che