Aftonbladet – 15 mars 1856, sida 2

å stort, så tappert, och likväl var denna stad lå rik på all-slags storhet. Crillon var daens lösen; den helige Marcus sjelf kunde ej a uppväckt en större hänryckning än den ranske hjelten. Huru våga kallt uppräkna alla de sköna blommor — och blommor äro i Venedig sällsynta — präktiga skänker och blyga bref, som den unge fransmannen påträffade i sin boning! Tjugo år hade förflutit sedan denna tid, hundra lysande segrar hade sedan dess virat rika lagrar kring den ädle krigarens panna, men ännu inandades han i sina drömmar den ljufva vällukten af dessa, under Adriatiska hafvets friska kyssar utspruckna blommor. Det var afton; han återkom ifrån den lysande kapprodd som dogen låtit anordna till den franske konungens ära. Kapprodden är en af Venedigs nationalfester, och den goda staden tror sig icke kunna erbjuda Gud och den helige Marcus någon större herrlighet. Crillom var ensam i sin gondol med tankarne ännu upptagna af de venetianske arsenalottis beundransvärda skicklighet, hvilka medan han och konungen superat, inför deras ögon förvandlat et: groft trästycke till en fullständig, helt och hållet tacklad galer, som de efter tvenne timmars arbete gladt läto manövrera i en af de stora kanalerna. Utsträckt på de svällande kuddarne och lätt gungad af gondolens sakta rörelser, betraktade han, lyst af det rosenfärgade skenet från den lilla vid förstammen fästade lampan, sin egen bild i den midt emot honom hängande spegeln. Han var verkligen skön denne ädling, hvars lysande bedrifter i fordna dagar skulle ha blifvit belönade med en kungakrona. Har hade ungdom, helsa, lycka, ära, allt; endast kärleken fattades honom. I samma ögonblick som han passerade un