Aftonbladet – 14 mars 1856, sida 2

raderna syntes antyda att antingen döden, svartsjuk om sitt rof, genora sin aukomst gjort den döcndes hemlighet till sin egen och för evigt hindrat henne ifrån att teckna detta namn, eller också hade hon, ännu undergifven den mystiska lag hvilken styrt hennes handlingar i lifvet, trott sig böra nedlägga sin hemlighet inför den högste domarens tron. Ni har således ingen aning om hvem denna erson kunde vara? frågade Crillon efter en lång tystnad. Nej. TpLika godt; detta bref bör ha gjort ett djupt intryck på en, tillade chevalieren, hvilken förgäfves kämpade mot sin rörelse. Så skrifver endast en morlb Ack, chevalier, hvad jag skulle ha älskat hennel VFortsätt er berättelse unge man; nå hvart hade den hedervärde Spaletta tagit vägen ? Ni skall snart få höra det. Då jag slutat läsningen af detta bref från min stackars mor, fattade gubben, hvilken varit vittne till mina heta tårar och min djupa rörelse, min hand och kysste den ödmjukt. Kan jag få vetan, frågade jag honom, om ni erhållit i uppdrag att säga mig det namn som saknas på detta papper? Jag visade honom det stora t mrummet. Nådige nerre, jag har blifvit ålagd den strängaste tystnad. Det är bra, utropade jag bittert, jag hoppades likväl att man skulle ha haft nog för. troende till mitt högmod om ej till min tystlåtenhet, för att ändtligen anförtro mig en hemlighet, hvars bevarande, enligt hvad jag med skäl förmodar, dock ligger min egen ära närmast. Då ni icke känner någonting, skall ni aldrig kunna förråda er och följaktligen ej löpa någon fara. Er mor teg under sin lifsuid för sin egen skull; hennes tystnad efter döden är af omtanka för er. Jag envisades ej längre. Den gode gubben lemnade mig derefter det för er bestämda brefvet. och jag frågade honom om han visste