Aftonbladet – 14 mars 1856, sida 2

Ja, unge man, suckade chevalieren. Gubben stannade hela dagen hos mig, och han visade mig en så sann, ehuru med ett slags vördnad blandad tillgifvenhet, att jag genast blef hans vän. Sedan han tagit mitt löfte att icke på något vis spana efter honom, lemnade han mig. Jag har sedan dess aldrig återsett honom, men jag erhåller ganska riktigt i hvarje månad de mig bestämda två tusen ecus. Men denne Spaletta, frågade Crillom, han bör äfven veta något? Nej, det tror jag icke; ty gubben, åt hvilken jag framställde samma fråga, svarade mig att Spaletta af honom blifvit antagen till min guvernör och aldrig haft med någon annan att göra; men nu, herr chevalier, måste ni säga mig om mina ord upplyst er tillräckligt och om ni bättre förstått min mors bref? Crillon öppnade det tyst ocn läste ännu en gång igenom de få raderna; derefter sade han mildt åt Espeåranoe: Jag tror nästan att jag nu mera förstår det.n Skulle ni vredgas herr chevalier om jag då, i min ordning, frågade er... Jag tror icke att jag kan säga er någonting, unge man. Ni eger att bestämma. Crillon funderade några ögonblick. Om jag minns rätt, så sade ni att detta bref redan för sex månader sedan kommit er tillhanda ?a Det är sannt. Följaktligen har ni just icke skyndat er Espårance rodnade. Förlåt mig, chevalier! utropade han; jag ansåg det icke så angeläget; hvad önskade min mor? att jag aldrig skulle begagna vapen mot kerr de Crillon; det har jag icke hetter gjort; hon skickade mig ett bref att sjelf aflemna; det har jag nu gjort. Visserligen kunde jag ha skyndat mig litet mera, men ni slogs än här än der, längt ifrån mig... jag borde således ha företagit en resa, eeh det skulle vid dem fiden mycket ha besvärat mig. (Forts.