Aftonbladet – 14 mars 1856, sida 2

hundar för hvarje dag der blifvit uttröttade. Spaletta har således årligen bestulit er på elfva tusen ecus... den uslingen bör vid detta laget vara riklo Det är möjligt, men jag är icke fattigare för det, svarade jag. leende: I brist på hästar har jag varit tvungen att till fots genomströfva de djupa dalarne och de tjocka skogarne; och utan tjenare har jag varit nödsakad att betjena mig sjelf; också ser ni huru stor och stark jag är. Tro mig, denna tarflighet, som i så hög grad misshagar er, har gjort mig stor nytta, och i stället för att fördöma Spaletta, böra vi välsigna honom, ty omgifven af lyx och rikedomar hade jag troligtvis blifvit en oduglig vekling. IpKanske, svarade gubben; men det skulle ha varit en omätlig sorg för er stackars mor om hon kunnat ana att ni behöft umbära flera af de saker hvilka tillhöra er ålders nöjen och beqvämligheter. Detta kan nu icke mera hända. Se här första tolftedelen af den pension som er mor hädanefter bestämt för ef. Han uppräknade två tusen ecus i guld. Huru! utropade Crillon, ni har då tjugofyra tusen ecus om året ? Ja. Ni är mycket rik, unge man. Nästan för mycket till och med! Det är en kunglig förmögenhet uti en tidpunkt då ingen menniska har några penningar. Också sade jag det åt min mors tjenare; jag frågade honom äfven huru stor den mig bestämda summan var, ty jag kan ju ännu lefva i femtio år. Era barn skola fortfara att draga denna ränta, svarade han leende; frukta ingenting, er kassakista skall icke uttömmas. Min vän,, mumlade jag, slagen af förvåning, om min mor inspart allt detta på sina juveler, så måste hon ha haft en utomordentlig mängd. Jan, svarade han allvarligt, det hade hon verkligen. Och jag tillägger,, återtog Esperance och vände sig till Crillon, att allt dettaär högst besynnerligt. eller hur?