Aftonbladet – 14 mars 1856, sida 2

hvarföre jag aldrig borde bära vapen emot herr de Crillon? Derföre att denne utmärkte man endast omfattar den rätta och den goda sakena, svarade mm mors tjenare; Herr de Crillon är för öfrigt förtrogen vän till en person i er familj. Hvad kunde jag invända? ... Herr de Crillon är ju den ädlaste och störste man som något land kan uppvisa; således, medeller utan min mors bref, skulle jag aldrig ha dragit min värja mot den sak han omfattat.n En ungdomlig rodnad. drog öfver den gamle krigarens väderbitna kind. . , Gubbenp, fortfor. Espårance, började sedan undersöka min lärares rum, för att se om han icke åtminstone qvarlemnat några upplysande rader, men nej.., Under: det vi sålunda tillsammans genomvandrade hela huset, uttryckte min mors tjenare en förvåning hvilken snart öfvergick till vrede vid åsynen af möblernas enkelhet och husgerådssakernas öfverdrifna tarflighet. Och jag som dittills ansett mig omgifven med lyx! Men det blef ännu värre när den hederlige gubben kom ned i stallet och der endast upptäckte en enda häst, och denne af en ganska vanlig race. Store Gud! utropade han, är detta det lefnadssätt ni fört?... En enda häst! Huru många personer har ni då till er uppassaing? Jag nar en hushållerska för köket och den inre hushållningen, och så en lakej. Spaletta ansåg till och med detta öfverflödigt, och han hade rätt. Det underhåll som min mor skickade oss räckte ju ändå knappast till, sedan 128 skaffade mig ett litet koppel af sju hunar. aGubben blef utom sig af vrede. Ack, nådig herre! utropade han, nu förstår jag hvarföre Spaletta flytt. Ni säger att det underhåll som er mor skickat er ej varit tillräckligt? ... Vet ni då huru stort det var? Ja visst, tusen ecus om året, svarade jag. Jag sände er tusen ecus för hvarje månad I utropade ban, blossande af ovilja, och ni skulle minst hafva sex lakejer, lika många hästar och en park så stor att både hästar och