Ni är då icke säker derpå? Nej, men läs det, och ni skall förmodligen snart veta lika mycket som jag, kanhända ännu mera. Dessa ord, hvilka uttalades med ett osökt behag, fullbordade att lifligt intressera Crillon för den unge mannen; han tog leende brefvet ur Esperances händer. Det var försegladt med svart lack och bar en arabisk devis i sigillet. Det liknade till sin form ett af dessa gamla orientaliska blad på hvilka kaliferna brukade uppteckna tänkespråk ur Koran eller andra heliga skrifter. Detta bref låg uti ett kuvert af italienskt pergament, och den ljufva vällukt som det spred kring sig påminte om Österlandets alla berusande parfymer. Espårance drog sig blygsamt tillbaka medan Crillon uppslet förseglingen. Men oaktadt sitt beslut att icke visa någon nyfikenhet öfverraskades han i hög grad af det uttryck som Crillons ansigte redan vid de första raderna antog. Hans drag afspeglade först en utomordentlig förvåning, hvilken sedan efterträddes af en till bestörtning gränsande uppmärksamhet. Den gamle krigarens kind blef allt blekare och blekare, hans hufvud sjönk allt djupare mot bröstet, och en suck, ej olik ett klagorop, banade sig slutligen väg öfver hans läpar. . P Det var som när ett svart moln drager fram öfver Lombardiets gyllne dalar. Allt var förmörkadt i chevalierens vanligtvis så klara anlete. Crillon upplyfte med möda sin hand, hvilken svigtande nedfallit under bördan af detta så lätta bref. Han läste ännu en gång igenom de hemlighetsfulla räderna, och så flera gånger, men för hvarje gång blef hans rörelse djupare, hans bestörtning större. Min herre, stammade han efter några minuters tystnad och fäste en osäker blick på den unge mannen, detta bref förvånar mig... npprör mig... jag skulle förgäfves kunna dölja det.