BILLING, VILT: AIUlaR al UVL PIL LIUITELIVPP BV VE löpte å den ti försäkringarne fortfarit; och underrättade jag de vid kontorets tjenstemän om förhållandet med försizringen i Skandia, hvarom jag tills lika gjorde anmian i justitiekollegium. Sedan likväl min ansöknirg om tillstånd att få utträda ur brandförsäkringske: toret blifvit under den 19 Jan. d. å. af kontorets virektion afslagen, af hvilket beslut jag likväl först den 30 i samma månad erhöll del, samt jag, den z derpå följande Febr., till direk8 tionen uppkallad och tillfrågad om förhållandet med försäkringen i Skandi, sanningsenligt uppgifvit detsamma, hvilket jemva: bekräftas så väl utaf det af Skandiabolaget utfärda e assuransbref, som af bolagets verkställande direhörs till brandförsäkringskontorets ombudsman munt::zen meddelade och uti det af honom hos rådstufvurätten företedda direktionsprotokoll för den 4 i sistl. minad antecknade yttrande, att ne ligen försäkringen i Skandia skulle komma att åte. gå, derest brandfärsäkringskontoret vägrade annulering af min derstädes tagne försäkring — så begärde jag samma dag hos Skandiabolaget upphäfvande af dess försäkring hvilket också, enligt bilagde betyg litt. A., beviljade.. Emellertid hade, sådant oakt-dt, brandförsäkringskontorets direktion fattat ett den 5 i nyssnämnde Febr. månad i allmänna tidningarne kungjordt beslut, hvarigenom, i anseende till den särskilda försäkring jag i Skandiabolaget fått beviljad på mina ofvannämnde fastigheter, de derå af brandförsäkrings kontoret meddelade försäkringar ddas och upphäfvas; och har direktionen slutligen krönt sitt verk med det hos rådstufvurätten väckta påstående att för mina ofvan omförmälda åtgärder jag måtte ansvara såsom för bedrägeri och jemte min brandförsäkringsrätt vara förlustig alla af mig till kontoret förskottsvis inbetalda premier. Detta påstående har direktionen grundat ensamt på 15 2:dra artikeln af brandförsäkringskontorete reglemente den 19 December 1807. Denna paragraf förutsätter likväl ovilkorligen, att försäkringstagaren skall hafva begått svek och i hem lighet sökt förskaffa sig särskild försäkring. denna sak är likväl fulleligen ådagalagdt att jag långt ifrån att hafva begått svek eller handlat he drägligt, tvärtom förfarit med den största öppenhe och sjelf varit den som underrättat direktionens tjenstemän om försäkringen i Skandiabolaget, samt skriftligen begärt att blifva fri från assuransen i brandförsäkringskontoret, hvilket väl ensamt till komplett evidens måtte bevisa, att jag icke rimligtvis kunde hafva någon afsigt att bibehålla dubbel försäkring och betala dubbla afgifter; ty då hade jag naturligtvis icke begärt hvarken att få utträda ur det ena bölaget — brandförsäkringskontoret, eller förbehållit :rig att, om sådant vägrades, få utträda ur det andra -— Skandiabolaget. Men ehuru således någon ar ler bevisning för vederläggning af den oförsynta bes ylk ningen mot mig om bedrägeri icke lärer erfor lrag, än den som innefattas uti de af brandförsäk ings kontoret sjelft företedda protokoller, anhåller j g likväl ej mindre att få förete den assuranspolice j.g der 29 November erhöll af Skandiabolaget, hvaraf styr kes, att jag der anmält både att mina fastighetex redan voro brandförsäkrade i brandförsäkringskontoret och att jag ämnade ur samma försäkringskontor afgå, än äfven att såsom vittnen få afhörda hr expeditionssekreteraren och riddaren L. J. Loven och hr öfverstelöjtnanten och riddaren J.A. Tornerhjelm för att styrka, att assuransbrefvet i Skandia uttogs endast med vilkor att assuransen skulle på min begäran få upphäfvas, derest Stockholms stads brandförsäkringskontor vägrade att annulera den derstädes tagna försäkringen. Detta för att aflägsna hvarje skymt af misstanke om den ringaste grund för anklagelsen, att jag skall hafva handlat svekfullt och bedrägligt. Deremot vill jag icke motsätta gig, att direktionen må upphäfva försäkringen å mina hus, ehuru direktionen dertill, efter min tanka, saknat laglig anledning; men hvad jag på det högsta bestrider är någon direktionens rätt att efter upphäfvandet af försäkringen behålla försäkringsafgifterna för längre tid än denna fortfarit. 2:dra artikeln 1 S, i kontorets reglemente bestämmer de brandförsäkringsafgifter som böra årligen gäldas. 2:dra och 6:te 4 öfverlemna åt husegares eget skön att med proportionaliter minskade afgifter på en gång betala de 12 första årens premier och i sådant fall erhålla s. k. prermielån, hvarå skuldsedlar utfärdas med 4 procents ränta. Häraf är ju tydligt och klart att om jag icke sjelf så funnit för godt, jag i denna stund aldrig behöft betala mer än ett, eller enligt 2:dra art. 2 !;, års afgift. Om i sådant fall jag verkligen gjort mig skyldig till förseelsen af dubbel försäkring, så att direktionen haft fullt skäl att enligt 15 i nyssnämde artikel upphäfva försäkringen, så hade ju kontoret aldrig kunnat få behålla större afgift än som för den förflutna tiden blifvit gulden. Jag frågar, skulle då den tillfälligheten att jag på en gång inbetalt afgifter för 12 eller ännu flere år förskaffa kontoret ;n förmån, som det eljest ieke egt, och tillskynda jrsäkringstagaren en förlust, den han aldrig kunnat rimligtvis beräkna, enär ett sådant äfventyr för något af honom begånget fel icke finnes, med ett ord ens antydt hvarken i reglementets åberopade 15 , eller i någon annan ? Också lärer väl intet brandförsäkringsreglemente kunna bestämma äfventyret ör någon försäkringstagares försummelse strängare, in att han förlorar både sin försäkringsrätt och de ifgifter han enligt reglementet varit skyldig inbetala; ingalunda dem han af egen frivilja för flera år förskottsvis erlagt, såsom här är förhållandet. Allt hvad rörsäkrit gstagaren i sådant fall kan gå miste om är len beräknade vinsten af afgifternas minskning, som han vunnit genom dessas erläggande på en gång, så att t. ex. han här får betala efver tasiffen i 1 af II art. och icke efter den i 2 . atminstone kan jag icke fatta att kontorets anspråk kan sträcka sig längre. Dessa åsigter tyckas ifven hufvudsakligen hvila på samma grund som det itlåtande kontorets egen ombudsman under den 11 sistlidne Januari afgifvit i anledning af min ansökning om afgifternas restitution, och hvilket innefattas . direktionens bilagde protokoll för den 19 i samma månad. Om fördenskull det än må vara tvifvelakigt, huruvida jag sjelf kunnat tilltvinga mig upphäfvandet af det på 12 år ingångna försäkringskon.raktet och i sådant fall återbekomma premierna, har likväl direktionen numera sjelf dragit benägen före sorg derom att försäkringen blifvit upphäfven, hvaraf slutföljden är att jag måste vara ovilkorligen berätigad återfå de medelst skuldsedlar förskottsvis inetalda afgifterna med afdrag för tiden från den 18 Oktober 1855, då försäkringen beviljades och den 3 februari 1856 då den upphäfdes. Och lärer denna min rätt vara destomindre tvist inderkastad som äfven derest egendom, för hvilken försäkringsafgift för flere år på en gång blifvit erlagd, afrinner eller genom brand skadas, försäkringstagaren ngt 1 artikelns 9 har rätt att återbekomma den ;rlagda afgiften för de år som af försäkringstiden iterstå, räknade från den första derpå följande Maj. I öfrigt åberopar jag min i saken uttagna stämning: förbehållande mig öppen talan om ersättning för mina utgifter i denna mer än vanligt oskäliga -ättegång. Stockholm den 6 Mars 1856. 5:55) P. Petterssons Ez Mord på en gosse medelst förgiftning. I Strengnäs tidning läses följande om en förrlig ogerning, som nyligen varit föremål för ransakning vid Åkers häradsrätt: Det bekanta brottmålet förevar ånyo till vidare ransakning vid Åkers häradsrätt den 3 och 4 dennes. En ofantlig folkmassa hade från alla kringliggande socknar inströmmat till staden, för att afhöra denna sancakning 2 att tineccalan föäroetnogan nach mårdan