försök till ett verldsvälde. Det hade derföre variti hög grad önskligt, om någon af de många förespråkare för Finlands återvinning, med hvilka den ädle ifraren för hela den curopeiska mensklighetens rätt rådförde sig, hade hos honom bragt i åtanka den vigtiga fråga om allmän menniskorätt och fri bildning, hvilken ingick äfven i bevakandet af Sverges anspråk på Finland. Åtminstone deruti skulle han erkänt företrädet i vigt af detta lands återvinnande framför förvärfvandet af Norge. Förf. visar slutligen att ett återvinnande af Finland hade varit ett långt säkrare och bättre sätt att betrygga Bernadottska dynastien — om man får anse detta såsom en at hufvudbevekelsegrunderna för 1812 års politik — emedan den då, understödd och uppburen af Sverges lefvande tillgifvenhet aldrig utifrån kunnat befara någon rubbning i sin rätt, så länge Sverges sjelfständighet, icke rubbades. Författaren slutar sin lilla skrift med följande ord: Det kan i alla händelser tagas för säkert att Sverges fortfarande trygghet aldrig hvilat eller någonsin kan hvila på förbund med Ryssland eller hvilken annan främmande makt som helst. (Forts.)