Aftonbladet – 12 mars 1856, sida 2

Berlin oeh Hamburg af den 8 dennes. Dessa. tidningar gå således två dagar längre än de, som under vanliga förhållanden i dag varit att förvänta. Det förmodas, att de blifvit med någon ångbåt fortskaffade direkte från Lybeck till Köpenhamn och genom den sålunda tagna genvägen kommit oss tillhanda två dagar tidigare än de i annat fall kunnat hinna. Ändtligen har man nu fullständig reda på huru det förhåller sig med det så mycket omskrifna undertecknandet af fredspreliminärerna. Af lord Palmerstons i underhuset meddelade förklaring finner man att man helt enkelt ånyo inprotokollerat det protokoll, som i Wien upptogs öfver Rysslands godkännande af de österrikiska förslagen, och att man således genom denna operation, hvilken man öfverenskommit att anse liktydig med fredspreliminärers undertecknande, ej kommit en hårsmån längre än man var den 16 Jan. då depeschen om det ryska antagandet först ingick. Palmerstons yttrande i underhuset ly der fullständigt sålunda: Det är för huset och landet väl bekant, att Österrike för någon tid sedan, med Frankrikes och Englands bifall, föreslagit vissa artiklar såsom de vilkor som skulle tjena till grundval för ett fredsfördrag mellan de krigförande parterna. Dessa artiklar blefvo i början af Ryssland med förbehåll, men sednare, lå Österrike dermed icke åtnöjde sig, utan förbehåll antagna. Detta antagande var, såsom det i diplomatiska språket heter, ett antagande pure et simple. Dessa artiklar blefvo sedermera i Wien upptagna i ett protokoll och detta protokoll undertecknades af Englands, Frankrikes och Österrikes sändebud — det turkiska sändebudets instruktioner inträffade, om jag minnes rätt, ej i hehörig tid. Då konferensen sammanträdde i Paris blef öfverenskommet, att i protokollet öfver första sammankomsten skulle såsom del af denna dags konferensförhandlingar införas detta preliminära protokoll, hvilket helt enkelt upptazer de nämda artiklarne, och derjemte förklaras, att Wienerprotokollet och de af Ryssland antagna artiklarne skulle betraktas och anses såsom ett preliminär-fredsfördrag, och att de fullmäktige, utan iakttagande af de för ett preliminärfördrag vanliga formerna, skulle genast skrida till diskuterande af de öfriga frågor, kring hvilka det definitiva fördraget kommer att vända sig. Så stå sakerna för närvarande. I en viss mening har ett preliminärfördrag blifvit undertecknadt, d. v. s. de ifrågavarande artiklarne ha på så sätt blifvit tagne till protokolls, att de hafva ett preliminärfördrags kraft, värde och natur. Ett fördrag i vanlig form med underskrifter af de ullmäktige, som skola sedermera af suveränerna ratificeras, har icke blifvit undertecknadt, men i sjelfva verket (substantially) är ett preliminärfördrag undertecknadt. Dagen när denna protokollering skett sade sig Palmerston ej kunna bestämdt uppgifva. Ehuru denna förklaring något nedstämt tonen hos de tidningar, som vid första notisen om preliminärernas undertecknande ansågo freden redan fullfärdig, trösta de sig likväl dermed, att konferenserna nu så länge fortgått utan att någon brytning afbörts, och att man väl kan vara temligen viss på freden. De flesta korrespondenser från Paris meddela versioner om hvad som skall ha tilldragit sig vid de olika konferensmötena, men de äro sins smellan så stridiga att de derigenom bevisa sin otillförlitlighet. Emellertid torde förtjena anföras, att Times korrespondent berättar, att grefve Orlow med kartan i hand skall ha visat att den bergskedja, som man velat bestämma till gräns i Bessarabien — alldeles icke finnes till.