Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 3

jag till hr pastor Bernhards efterrättelse bör hafva äran meddela. Stockholm d. 8 Mars 1856. J. W. Beckman, Komminister i S:t Clara Förs. RÅ TTEGÅNGSoca POLISSAKER. — Inför rådsturättens 5:te afdelning hari dag det s. k. Propatriamålet åter förevarit. Svaranden, hr lifmedikus Retzius, kom icke tillstädes, utan inställde sig endast hans rättegåugsbiträde. Notarien Hjertström, polisöfverkonstapeln Samuelsson och hustru Söderberg kommo deremot å kärande sidan tillstädes. I Förra rättegångsdagen hade kärande ombudetjinlemnat en lång och vidlyftig skrift som hufvudsakligen innehöll anmärkningar mot sundhetskollbgij utlåtande i målet, jemte yrkande att sundhetskolle gium ytterligare måtte yttra sig och bestämdare genmäla de af kärande ombudet framställda anmärkningar. 3 I dag meddelade domstclen sitt beslut på dehna framställning och afslog kärandernes yrkande, mot hvilket beslut notarien Hjertström anmälde missnöje. För justering af dagens protokoll är målet uppskjutet tills i dag åtta dagar till, då lifmedikus Retzius och barnmorskan Döhlen skola personligen infinna sig. — I dag har polisransakning blifvit fortsatt rned häktade f. sergeanten vid lifgardet till häst C. A. Almroth, tilltalad att hafva hypotiserat en i,hr lagmännen Edelstams namn utfärdad assignation sor) är falsk. F. handskmakaren Liljeberg hördes nu som vittne och berättade, att han någon dag i slutet af sistl. år å Ladugårdslands Storgata sammanträffat med Almroth, med hvilken han i flera år varit bekånt. På Liljebergs förfrågan om hvad Almroth nu födde sig med, hale Almroth svarat: Det är ingen könst att lefva, då jag i tio år årligen har 500 rdr bko att uppbära. Almroth hade då förevisat ett dökument utfärdadt af lagman Edelstam, af enahanda! innehåll som det hos vagnmakaren Ågren hypotiseråde, men Liljeberg förklarade nu att det till Ågren lemnade icke vore detsamma som Almroth vid uppgifne tillfälle förevisat. Almroth förekallad, bestred: till alla delar Liljebergs uppgifter. i Notarien P. A. Synnerberg var inkallad, emedan han hade känt Almroth. Hr Synnerberg förklarade, att han icke hade ringaste kännedom om det falska dokumentet, för hvilket Almroth nå är tilltalad, men uppgaf att han för 2:ne år sedan haft besök af Almroth och af Ablnroth emottagit eh af grosshandlaren C. D. Arfvedsson utfärdad vexel ånågra tusen riksdaler, hvilken sedermera af hr Arfvedsson sjelf blifvit inlöst, hvarefter beloppet aflemnats till Synnerberg, som sedermera lemnat penningarne till Almroth. Förhöret uppsköts tills om fredag. Jönköping. Ransakningen rörande arbetareoråligheterna härstädes den 25 och 26 sistl. September h: r ou ändtligen hunnit afslutas. Omkring 70 persbner hafva blifvit tilltalade för delaktighet i dessa våldsamma uppträden och närmare 350 personer håfva blifvit afhörde såsom vittnen i målet. Sedan allmänna åklagaren, hr stadsfiskalen Strömberg, numera icke kunnat anskaffa vidare bevisning mot de tilltalade, och de tilltalade för sin del fått afhörde de af dem inkallade vittnen, afgaf åklagaren sistl. gårdag inför rådhusrätten sitt slutpåstående, innåfattande, i enlighet med 1849 års upprorslag, yrkånde dels å fästningsstraff med arbete från 2 till 10: år, dels straff i enlighet med allmänna lagens föreskrift tör de hos särskilde personer föröfvade våldsamheter samt öfverlemnade målet till rådhusrättens pröfning och afgörande. Ransakningen i detta högst vigtigs och intrasslade mål — det märkvärdigaste måhända i vårt land med afseende å den stora mängd tilltalade persöner såmt afhörde vittnen, -— har af stadens borgmästare hr assessor Asker förts med det allvar, kraft och nit, som anstå en domare, och man måste jemväl tillstå att åklågaren icke haft någor möda spard för att förskaffa alla de upplysnibgar som till målet hört. — Af de tryckta protokollerna har allmänheten tillfälle att sjelf taga notis om detta måls beskaffenhet. — Ett förgiftningsmål, hvarvid fanjunkaren Rbsell var tilltalad för att hafva med förgift afdagatagit sin hustru, väckte för ett par år sedan uppmärksamhet. Detta mål, behandladt vid Norra Vedbo häradsrätt och understäldt Göta hofrätt, har i sistnämnde instans blifvit sålunda afgjördt, ett den tilltalade blifvit i hufvudsaken frikänd och endast för obehörigt innehafvande af arsenik dömd till 25 rdr rgs böter. (Införes på begäran.) Ehuru likgiltigt för publiken det kan synas att ta eller icke veta det några alnar af en nyss uppskorsten nedramlat, enär deraf ingen annah än egaren lidit något mehn, kan det ej annat än förryta mig, att sanningen i polisrapporten härom kommit till korta, så vidt referatet i gårdagans Aftonblad är grundadt derpå. Väl inköpte jag den utdömdå muren vid Carl XIII:s torg och använde. teglet deri på husbyggnaden n:o 23 vid Beridarbansgatan, men det räckte ej till tiondedelen af hvad som åtgått och användes för öfrigt till inre murar; hvilket hvar och en har tillfälle öfverlyga sig om. i Att. pskorstenen och en del af byggnaden nedrasade åt-gården är bestämd osanning. Raset nådde ej till fullo öfversta bjelklaget, och de nedfallande lösa stenarne hvårken skadade eller kunde skada deunderliggande delarne. v i Att jag den sista tiden, till skorstenar och flygdn åt gården, måst hjelpa mig fram med gammalt tegel erkännes, men kommer sig ensamt deraf att nytticke funnits i staden att till något pris erhålla. Angelägenheten att få de nödvändigaste murarne upp till takets påläggande, öfvervägde dock allå betänkligheter. Om föreståndaren för bygget afvikit från handelsoch ekonomikollegii föreskrifter har det åtminbtone icke skett med min vilja; men detta om kan först lösas vid en behörig besigtning. Stockholm !d. 6 Mars 1856. Sedan detta var nedskrifvet kom jag att kasta ögonen på Dagbladets artikel om denna händelse, hvaraf jag styrktes i min tro, att så obetydlig! den in i sjelfva verket var, måste den likväl varit, välkommen för mureriskråetsrepresentant hr konimissarien Jäderin, som derigenom sattes i tillfälle att it mig och mitt byggnadsbiträde måtta ett dödshugg. i Alltifrån jag började nybygga på sagde toråt, d. v. s. 1850, har intet år gätt förbi, med undantbg af 1854, utan att jag och byggnadsbiträdet vaårit:uppsällade till poliskammaren och genom hr Jäderins nflytande pliktfällda, för så kalladt fuskeri i byggnadsväg. Meningen var i första början ej att gå förbi stadens murmästare, utan anlitade jag en af dem om råd och mgefärligt öfverslag af kostnaden, för första årets irbete, med bestämd afsigt att åt honom uppdraga vyggnadsbestyret. Men sedan jag visat honom ett