Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 2

AA, OO dyrande och i följd deraf minskade -konsumtion, skulle komma att alldeles förryckas och möjligen vid en blifvande riksdag gifva anledning till en förderflig reaktion. För allt fall kunde det icke vara utan befogenhet och nytta, att utländska spritdrycker i afseende på sina beståndsdelar kemisk undersöktes innan förtullning tilläts, samt att dervid utreddes, huruvida de innehölle några för helsan absolut skadliga ämnen. Ett sådant förfogande skulle troligen åtminstone i någon mån hejda en alltför öfverdrifven spekulationslusta i detta hänseende. Heinrich Heine, Vi ha redan omnämt, att denne berömde diktare aflidit i Paris den 18 Februari detta år och dervid äfven yttrat några ord om häns lefnadsomständigheter. Vi anse oss böra tilligga något i afseende på hans litterära verksamhet och det intryck som hans länge väntade död framkallat i Tyskland. Liksom hans talent, så voro äfven hans slut och det dera framkallade intrycket rika på kontraster. F menniskor ha bhfvit så upphöjda till skyarne och så försmädade som Heine, bådadera icke icke utan skäl. Han var en äkta skaldehatur. Alla hans svåra synder mot sig sjelf och mot menskligheten kunna icke beröfva honom en framstående plats i de tyska skaldernas Pantheon: Hans Buch der Lieder, sowm redan utkom 1827, utöfvade ett obeskrifligt inflytande på hela litteraturen. Hela svärmen af lyriska poeter började efterapa hans manår och hvarje tysk halfårskatalog, som kom mer hit, innehåller ännu Gud vet huru många genom eleganta band och guldsnitt utmärkta volymer af posier, som gå i den Heineska tonarten. 1844 utkom Das Wintermärchen; sedermera Atta Troll (1847). Romancero, 11852) och slutligen Neue Lieder (1834). På de sednaste åren har Heine äfven blifvit mycket bekant i Frankrike. Många: al hans skrifter blefvo under hans tillsyn öfversatta på franska och publicerade genom Revue des deux Mondes, och då i hans väsen jemte den tyska romantiken ingick en betydlig dosis af fransk champagne-mousserande esprit, blef han mera gouterad af den litterära verlden i Paris, än någon annan acklimatiserad utländning. Detta gäller naturligtvis endast om hans prosaiska eller mera episka arbeten. Om Heines lyrik kan fransmannen näppeligen göra sig en föreställning. Deraf kommer också den egna företeelsen, att Pariser-feuilletonisterna nu vid uppräknandet af Heines arbeten just förgäta dem, som egentligen grundlagt hans beröm och som icke skola förgätas af efterverlden, nemligen de poetiska. : i Vi ba redan nämnt, att Heine var född i Disseldorf vid århundradets början. Hans farbroder, den rike judiske bankiren Salomon Heine i Hamburg, ville att han skulle blihbandlände, öch Heine var verkligen en tid i Hamburg sysselsatt. i denna riktning, Den unge mannens talent uppenbarade sig emellertid snart och sträfvade emot de fjätträr man ville pålägga densamma. Man återfinner honom snart derefter i Bonn, der han studerade juridik. De sagor och sägner som lefva vid stränderna af Rhen eldade hans lifliga poetiska sinne. A. W. Schlegel initierade honom i romantiken, hvars motsägelse mot hans åt det reala riktade instinkt förklarar den hemlighetsfulla splittringen i hela. hans lif. Sednare lärde Heine i Berlin känna den Hegelska filosofien. Han umgicks med Varnhagen von Ense och den berömda Rahel, kom i denna krets i beröring med den snillrike Gåns och lärde sig icke blott att bemästra den tyska idealismens spröda stoff, utan äfven att kläda detsamma i fantasiens förföriska drägt och meddela det äfven åt den stora allmänheten såsom någonting bekant och lättfattligt. Man vet med hvilken älskvärd lättsinnighet han sedermera för fransmännen uppspelat de tyska filosofemerna på sitt aldrig svigtande instrument af fantastisk qvickhet. Det var lätt musik och lätta varor, men hållet i den enda form, under hvilken en fransk allmänhet kan få lust att taga notis om de tyska djupsinnigheterna. I Göttingen, der Heine afslutade sina studier erhöll han 1825 den juridiska doktorsvärdigheten och blef derstädes samma år i afseende på den yttre formen kristen, men blott till den yttre formen, ty motsatsen mot kristendomen, ja, en afgjord fiendskap möt densämma: betecknar hela hans sednare. riktning. Han trodde sig på fullt allvar kal lad att arbeta på köttets emåncipation från den kristna religionens spiritualistiskå band. Med all der ifver, sorå var hönoni möjlig — got af en äkta öfvertygelse märker man aldrig n spår hos honom — förkunnade hån denna. tendens såsom sin mission. Han änsåg sig såsom en skarprättare, som med blomsterbekransad. bila skulle ge döden åt medeltidens: gudar,, Sednare på sin långvariga dödsbädd uttalade han deröfver en till hälften upprik