Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 1

I tyder samtycke, ehuru ordspråket så säger, stodo Pontis affärer på samma punkt; endast hr de Crillons närvaro hade kunnat gifva dem ett annat utseende. La Ramde kunde ej motstå den nyfikenhet som förtärde honom. Ni känner då hr Balzac dEntrague? frågade han. Ja min herre, svarade Esprance. En sällsam låga flammade vid detta svar i la Ramåes öga. Jag känner honom helt obetydligt,, tillade Espårance. Men alla dessa detaljer, hvilka ni så frikostigt strör omkring er, tyckas utvisa en nära bekantskap, för att ej säga förtrolighet, antingen med honom ... eller... eller med... Med hvem ? frågade Espårance och fäste en stadig blick på la Ramee, hvilken vände bort hufvudet som om han fruktat att hafva sagt för mycket. Naturligtvis,, fortsatte Espårance, stark af sin motståndares tystnad, vet jag hvad jag säger och jag har hemtat mina underrättelser från säkra källor. — Ni har redan sagt för mycket f r att icke säga allt, svarade den bleke unge mannen. Och alla dessa detaljer, tillade han sakta, phafva ej blifvit er meddelade, på det att ni skulle missbruka dem som ni här gjort. Esperance, som ej syntes böjd att fortsätta samtalet på detta vis, höjde genast rösten och sade: Nå väl, hvad har ni beslutat? — En vägran eller ett antagande ? Jag vill fundera på saken. Godt!... jag ger er tio minuter. Denna korta och utmanande ton återväckte Ja Ramees högmod, och han svarade genast: Välan dål,.. jag har redan beslutat mig