Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 1

ning: för de stulna ankorna och den skada, hvilken träffat ert hem, tycker jag det tjugo pistoler kunna vara nog... men då det tillika gäller att rädda en medmenniskas lif, erbjudet jag er dessutom åttio pistoler... det är bra litet att taxera en bra karls lif till åttio pistoler, men jag har Gudnås icke mer i min börs!... Se här, hundra pistoler, tag dem och afstå från alla vidare anspråk. Med dessa ord framtog Espårance en brolerad börs, hvilken han utbredde framför la Ramdes ögon. Vilddjuret var krossadt... Denne främling, hvilken så noga kände honom och som, sedan han öfverbevisat honom om hans lögnriktiga uppgifter, lugnt uppdagade hans hemigaste tankar, förskräckte honom likt ett öfvernaturligt väsende; denna kraft, denna skönnet, denna säkerhet, i förening med samvecets okufliga röst och bifallsstormen omkring onom, fullbordade hans nederlag, och han örlorade på en gång förmåga att tänka, att ala och att röra sig. Hvad Espårance beträffar, så hade hans ridlerliga ord, hans snille och hans djerfhet (den I späckade börsen icke till förglömmandes) rjort honom till de hänryckte gardisternes afgud. slla ville trycka honom i sinn armar, och Pontis, lika mycket hällen på afstånd af en viss blyghet, som af den honom omgifvande vakten, aftorkade tyst en tär hvilken förirrat ; i hans mörka öga. La Ramdåe stod på samma ställe och uppepade med en fänes hela envishet: Hur kan han veta allt detta... hvem är lenne man? ITV. Huru herr de Crillon förklarade den fjerde paragrafen. Men som känslornas ögonblickliga domning ika litet bevisar försonlighet, som tystnad be